Det finns mycket märkligheter inom socialtjänsten. Jag är böjd och hoppas att detta inte är en generell bild av svensk socialtjänst utan att det handlar om enskilda ärenden och inkompetens hos socialnämnden i Haninge Kommun. Jag kommer med Terese medgivande att namnge alla inblandade. Det handlar om 100-tals handlingar där merparten av dem bygger på lögner, konstruktioner och utredningar som aldrig gjorts. Terese får psykiska diagnoser av Socialtjänsten i Haninge som sägs komma från Karolinskas psykiatriutredning. Någon sådan utredning har aldrig gjorts och det finns inga journaler på Karolinska som styrker Haninge Kommuns påståenden. Ta er tid att läsa detta, en komprimerad berättelse av årtals förföljelse och psykisk/fysisk misshandel av mamma med tre barn.
Therese adopterades som baby från Israel till en familj i Borlänge. Som tonåring hamnar Therese på institution och i olika familjehem. Adoptivföräldrarna vanvårdar Therese och hennes syskon, Som 16 åring blir hon med barn, får en dotter som hon lämnar i ett familjehem i vänkretsen som sedan får adoptera barnet. Som vuxen får Therese diagnosen ADHD.
Terese träffar en man som arbetar som polis och de blir tillsammans. De får en dotter N, och Terese väljer senare att bo själv då mannen missbrukar alkohol, är våldsam etc. Han förlorar senare sitt jobb som polis. Terese är mån om sin dotter och inte minst att dottern ska ha en relation med pappan. Upp till att dottern är så pass stor att hon själv kan avgöra måste N träffa pappan, trots att han behandlar henne illa. N berättar för mig att hon numer aldrig vill träffa honom och han bla kallar henne för kränkande saker som, hora, etc. Terese menar att vuxnas konflikter inte får drabba barn och att man inte ska tala illa om den andra föräldern. Det är också hennes grundsyn i nästa steg när hon får sonen Kevin tillsammans med Teodore Möller. En man som arbetar med polisen, skyddsutbildning och radioverksamhet. Han har djupa kontakter inom polisen och visar det sig senare, med personer inom socialtjänsten i Haninge. Teodore kommer från en känd musikfamilj – hans sociala renomé gör att omgivningen hela tiden tror mer på honom än Terese.
Terese försöker ha ett bra samarbete med Teodor kring sonen. Hon vill att de ska ha tät kontakt och att sonen ska känna att han har en pappa. Visserligen bor de aldrig tillsammans men Therese är mån om att hålla bra kontakt och berätta vad som händer i sonens vardag.
Trots bra kontakt och som Terese säger, bra relationer kring sonen, lämnar Teodor in orosanmälningar till Socialförvaltningen i Haninge. Han menar att Terese missköter sonen, att dottern far illa. Han säger att Teres knarkar, dricker, springer ute och inte bryr sig om barnen. Orosanmälningarna startar redan när Terese är på BB där hon vakar över sonen som är för tidigt född. Personalen vittnar om att Terese har en fin kontakt med sonen, omtanke och sätter honom i första rummet.
Väl hemma har Terese vårdbidrag eftersom sonen behöver extra vård. Ibland går hon till Träffen i Jordbro där hon träffar bl.a. Mi Alforsen som arbetar som nämndeman vid Södertörns Tingsrätt. Mi ställer upp på Teres och hjälper henne, men när Terese inte accepterar att pappan till sonen smutskastas vänder sig Mi emot Terese. Det är sedan som Mi till socialtjänsten i Haninge uppger att Terese är aggressiv, hysterisk, misshandlar sina barn och inte kan ta hand om dem mm. Där finns också Petra som lämnar uppgifter till Socialtjänsten om Terese. Petra är också kompis med pojkens far. Utdrag ur Petras berättelse till soc. bild 1 Den redogörelsen är helt fel då Terse sista perioden av sin graviditet är inlagd för att förhindra för tidig födelse. I samma rapport kan också läsas följande: dok 2 Där läggs, Theres barndom inte av henne själv, utan av människor i sin omgivning, till Socialtjänstens utredning. Material som sedan kommer att användas emot henne utan att socialtjänsten bemödar sig ta reda på hur det förhöll sig.
Det visar sig också att allt som sedan kommer från de s.k vännerna på Träffen handlar om förvanskade historier där Teodor stått för merparten av informationen. Terese låter också Mi få del av inspelningar och dokument som Mi senare vägrar lämna tillbaks. Mi berättar om förtroenden ur Theres barndom och uppväxt för Socialtjänsten.
Terese berättar om våld och hot. Trakasserier och misshandel av dottern. Att Teodore när Terese inte ser det utsätter dottern för psykisk misshandel. Hon upplever ett konstant hot men låter ändå pappan ha umgänge med sonen.
Historien eskalerar när pappan håller sonen olovligt, borta från Teres i 5 veckor. Terese hämtar hem sonen som befinner sig hos Farmor. Farmor vägrar släppa sonen, men Terese ger sig inte och de återvänder hem. Det är nu det börjar. Sonens pappa börjar hota, inte bara Terese utan också dottern. Han skickar kompisar som försöker ta sig in i lägenheten, som stör henne mitt natten. När Terese till slut ber socialtjänsten i Haninge om hjälp vägrar de. Inte ens när hon får en snyting i ögat av en utskickad person ställer kommunen upp för att ge henne skyddat boende. Istället ifrågasätter de varför hon öppnat dörren mitt natten.
Elisabeth från Kvinnojouren i Upplandsbro som brukar prata med Terse hör via telefon vilket liv det är utanför dörren till Terese lägenhet. Hon ringer socialjouren, som inte noterar att någon ringt och sagt att Terese behöver hjälp, utan skrev att Teres ringt. Socialjouren ringer Terese och säger att hon ska få hjälp men måste åka till Bromstensgården. Terese säger att problemet inte är omvårdnaden av barnen utan rädslan för hot och våld som gör att hon vill ha ett skyddat boende. Terese erbjuds boende på Kristinaboendet, ett skyddat boende för kvinnor. Socialjouren skickar en taxi trots att Terese säger att hon är rädd att gå ner på gatan på kvällen. Men tillsammans med barnen tar sig Teres till taxin, ”jag har en kniv byxlinningen som jag kastar innan jag sätter mig bilen, berättar hon.” Men det är inte bara hoten mot Teres, dotter N jagas en kväll av tre män från föreningen Träffen som skriker och hotar. Fyra kvinnor boende i området ser det o ringer polisen. Polisen Andreas Sjögren ringer till socialjouren och ber dem hjälpa familjen, men de nekar då Socialförvaltningen i Haninge inte gick med på hjälp eftersom familjen stod under utredning. Polisen skickar ett kort PM till socialtjänsten som beskriver hotbilden, men Socialtjänsten skriver i sina papper att polisen skrivit en orosanmälan och att man var orolig över barnen i Terese vård. Socialtjänsten skickar detta till sonens pappa. Inga av de dokument som socialtjänsten tar upp finns i polisens papper eller ens hos socialtjänsten.
Det är utredningar och anmälningar som avlöser varandra, högen med anmälningar från sonens pappa, konstruerade anmälningar från förskolor etc ligger i en prydlig bunt. Terese betraktas som manisk, oberäknerlig, manipulativ etc. 19 dec 2013 läggs en fyra månader lång utredning ner, då det konstateras att Terese är en bra mamma och tar hand om sina barn på ett bra och omtänktsamt sätt.
Men Socialtjänsten tvingar alla fall Terese att åka till Bromstensgården och om hon vägrar hotar socialsekreterare Marie Teres Andersson med LVU av bägge barnen. Men Terese har fått information om Bromstensgården så från första början spelar hon in alla samtal med personalen. Hon säger också att hon bandar allt. Kommunen kan alltså inte komma åt henne och barnen, Bromstensgården ringer till socialförvaltningen och säger att hon fungerar bra med sina barn och att det är fel ställe för henne. Bromstensgården har dåligt rykte, merparten av alla som vistas där får sina barn LVU:ade eftersom det är vad socialtjänsten betalar för.
Terese åker hem men säger till socialtjänsten att hon inte vågar bo i lägenheten. Men socialtjänsten har bestämt sig för att avsluta fallet och lägga ner skyddsutredningen. Marianne, ordförande i Makalösa föräldrar samt Åsa som är kompis med Marianne följer med till socialtjänsten och kritiserar deras agerande.
Väl hemma igen börjar allt på nytt. Men nu ringer grannarna polisen och klagar på bråk utan Terese dörr. Personer med vapen syns utanför porten på gatan. men polisen kommer inte. Först när N blir jagad av de tre männen kommer polisen dit, men några fortsatta utredningar blir det inte. Papper försvinner och fortfarande har ingen pratat med N.
På Kristinaboendet börjar Terese tro att det skall bli lugnare. Men pappan har fortsatt med orosanmälningar och nu krävt egen vårdnad av sonen. Ärendet skall upp i rätten för en muntlig förberedelse. Den 27 januari 2014 kommer socialtjänsten tillsammans med polisen och hämtar sonen. Innan dess har man ringt till Kristinaboendet och bett personalen att inte säga något.
Bakgrunden var en utredning gjord av Haninge Kommun, Ulrica Thorsson, enhetschef för IFO i Haninge, Marie Samuelsson, Laila Tormodsson socialsekreterare vän med sonens pappa som låg bakom beslutet om LVU. Fyra poliser och socialtjänst går in i det skyddade boendet och kräver att sonen skall lämnas ut. Terese lämnar ut sonen men gör det på sitt sätt. En av socialsekretarna irriterar sig över Terese sätt att sköta överlämnandet och menar att Teres daltar med sonen och försöker ta sonen med våld från Terese.
De hade inga papper med sig på LVU och det fick hon först senare efter hjälp från boendet och Åsa. Polisen skjutsar sonen till pappan trots att det fanns en Sarabedömning klassad som medelhög och 84 anmälningar misshandel, hot mm. Pappan har också mordhotat både N och Terese. Men eftersom det skulle bli en vårdnadsfråga upphäver sedan Förvaltningsdomstolen LVU och Tingsrätten ger pappan interimistisk vårdnad. Socialförvaltningen hävdar att Terese är farlig för sonen och vill ha ett LVU för att ”skydda” barnet. Där fick de dock ge sig. Man tog alltså barnet en vecka innan förhandlingarna i tingsrätten.
Det har nu gått snart 10 veckor. Terese har inte träffat sonen, men fått telefonsamtal där hon hört hur sonen gråter och pappan uttalar hot mot både sonen och den övriga familjen.
Terese befinner sig nu på okänd plats av rädsla för pappan till sonen. Hon kollar telefonsamtalen noga. Dottern får hotsamtal. De lever i ständig oro för son/lillebror. Socialtjänsten i Haninge har sedan dess vägrat tala i telefon med Terese. Hela ärendet är anmält till IVO. Handläggaren på IVO vägrar prata med Therese.
Detta är en sammanfattning, Terese historia skulle kunna bli en bok, en film. Men det finns inget som tyder på att hon är en dålig mamma, till och med socialtjänsten har tidigare dokumenterat henne som en bra mamma. Ljudband, papper och dokumentation finns. Men ingen, inte socialtjänsten och inte domstolen vill ta del av den historia som Terese har att berätta.
Till historien hör att socialnämndens ordförande Sven Gustafsson har hela tiden gett Teres råd men det är också samma Sven som undertecknat LVU.
SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4 Nyheterna Alliansfritt Sverige,
Postat i:sociala frågor Tagged: bromstensgården, haninge, makalösa föräldrar, Mi Alforsen, musikfamilj, polisen, socialtjänsten, teodor möller
