Läster i ETC att ”Soppkök Stockholm får inte längre servera hemlösa mat på Medborgarplatsen i Stockholm. ”Inte önskvärt att skapa träffpunkter för människor med särskild problematik”, står det i beslutet.”Allianspartierna skäms allt mer för sin egen verklighet i Stockholm och den verkligheten ska inte synas i de fina kvarteren. Var det en händelse att hemlösa och socialt utsatta flyttades till Västberga, fd behandlingshemmet. Det senare stängdes givetvis för att flyttas till Gålö där man nu slutligen lagt ner hela verksamheten. Jag skäms för politikerna i Stadshuset.Stockholm ska vara en stad för det fläckfria. I en gentrifierad stad ska allt som inte kan kopplas till falsk bild av välmående och tjusiga fasader plockas bort. Soppköken stör miljön. Uteliggare skräpar ner gatorna. Romska tiggare blir allt mer en spottkopp för det fina stockholmsfolket. I flera år har Björns Trädgård varit lite av en samlingsplats för hemlösa och människor utanför systemet. De flesta av oss noterar och jag kan känna lite stolthet att människor tar initiativ att till besöka de utsatta istället för undangömda lokaler där målgruppen skall stuvas in för att inte smutsa ner det borgliga kulturborgarrådets önskebild av staden.
När jag var barn inte allt för länge sedan ville ingen bo på söder. I förorten Aspudden hade lägenheterna stampade jordgolv. I Årsta och Midsommarkransen petades fattiga och lågprioriterade arbetarfamiljer in i en miljö som skulle hålla stadskärnan fri från synlig social problematik. Men det hjälpte inte, Staden rev gamla kvarter i Centrala Stockholm, lyxrustade det som fick vara kvar. Byggde getton utanför stadskärnan tillräckligt långt bort för att den fina stockholmaren skulle slippa se det nya sverige i alla dess färger.
Nu är Midsommarkransen ett område för den dem med pengar. Här bor dagens politiska hjältar i sina välombonade fd arbetarbostäder, dricker latte och kör moderna barnvagnar, bjuder på kultur till dem som redan är invigda. I Aspudden har jordgolven bytts mot ekparkett och modern inredning. Lägenheterna där ingen ville bo är nu så dyra att bara de mest inkomstbringade har möjlighet att köpa och bo.
Det är något av den vänsterpolitiska medelklassens Djursholm, befriat från tiggare, uteliggare och människor i socialt utsatthet. Vare sig fattiga eller hemlösa nöjer sig med att skuffas ut i de yttre förorterna, i utdöende industriomården – ja där ligger numer det mesta boendet för den som inte platsar in i allmännyttans bostadsmarknad. Men några av de boende också där tar på sig sina jobbarkläder tidig morgon för att serva och utföra det som ingen av de välsituerade vill kännas vid. De jobbar, visst känns det lite som Home towns, underklassen åker in tidig morgon jobbar mot socialbidrag eller låg lön för att sedan slussas hem till sitt industriområde. Framför allt handlar det om att den tjänande klassen skall vara så långt ifrån vi lite bättre. För också den politiskt medvetna klassen använder gärna tjänster från de här grupperna. Men det talas tyst om.
Medborgarplatsen är ju vattenhålet för det vackra söder och det vackra folket. Här kan vi som platsar in också ta en öl även om vi kommer från grannförorten Östberga. Här ska politikerna ta sitt utrymme med valstugor och valsedlar, gärna i förbifarten tala om dem som inte ska synas – de på samhällets nedersta trappstege.
Vi kan gömma och städa undan problemen. Gömma skiten under mattorna. Men det kryper fram i alla fall. Än så länge har vi inte passeringsförbud eller förbud att vistas på allmän plats. En stad som inte skäms behöver inte fatta beslut som Trafikkontoret gjort. En stad är levande när alla ryms och får vara där även om det så bara är för att äta soppa och få lite rena kläder på öppen plats. I 30-talets Sverige hade vi soppkök - i 2 000-talets Sverige har vi soppkök men nu vill vi gömma dem för att inte visa att fattigdom består.
SR, Aftonbladet, Expressen, DN, SVD, SVT, TV4 Alliansfritt Sverige, UNT ETC
Postat i:sociala frågor Tagged: alliansstockholm, borgare, fattigdom, soppkök, underklass
