Almedalen idag onsdag handlade mycket om Lexbase och om straffet är värre utanför än innanför murarna ”Dömd för alltid – om livet efter straffet”. En i mina ögon, mindre smart människa har öppnat Lexbase, ett register med offentliga handlingar som kan fås mot betalning. Lexbase säljer ut människor, människor vars liv redan är ganska tilltufsat och där försök till att frigöra sig från sin kriminalitet kan bli ett problem. Vad blir nästa att sälja familjer och barns livsöden!
Men Lexbase är inte bara offentliga handlingar det är också en karta där varje ort i hela Sverige täcks av röda prickar, prickar som visar var det bor människor som kan ha ett förflutet. Inte alltid så allvarligt, kan tyckas, men för den som ser röda pricken sägs inget om brottets art. Och om jag avskyr min granne kan jag via Lexbase kolla hen eller via den röda pricken spekulera vilket brott grannen är skyldig till.Märkligt är att samhället ens kan tillåta att offentliga handlingar säljs av privata affärsintressen under sk offentlighetsprincipen. Offentlighetsprincipen innebär att kunna söka handlingar, i en kommun eller hos i det här fallet tingsrätterna.
Men var och en inkl journalister måste gå samma väg och själva hämta ut handlingarna mot en sk kopieringsavgift. Än värre är att Lexbase inte har s.k friande domar. En tingsrättsdom kan överklagas och personen i fråga frikännas. Men i Lexbase finns bara Tingsrättens handlingar, med andra ord också de frikända klassas som dömda brottslingar.
I Almedalen diskuterades mellan Nils Öberg, Generaldirektör, Kriminalvården. Torbjörn Tännsjö, filosof samt Kristoffer Johansson, ordförande, Unga KRIS. Nils Öberg framstod som en fångarnas företrädare, som självklart inte tyckte att Lexbase är bra, men precis som Torbjörn Tännsjö ansåg han att internet öppnar dörrar som inte kan stängas. Offentlighetsprincipen hördes många gånger, men att samma grundlagsskyddade princip missbrukas är inte godtagbart. Problemet är att förhindra, vilket tycktes framstå som omöjligt.
Varför då! Förbjud enskilda näringsidkare etc att använda offentliga handlingar i komersiellt bruk, då faller intresset att bygga databaser med människors privatliv. Att personerna har utgivarbevis kan snabbt ändras till att det måste omfatta publikationer. Att sälja ditt och mitt liv är knappast något som skall gå att göra med utgivarbevis. (utgivarbevis innebär att det som publiceras faller under tryckfrihetslagen.)
Jag vet att detta kan missbrukas i flera fall. En barnavårdsakt/familjeakt hos socialtjänsten är skyddad av sekretess men när ärendet passerat Förvaltningsdomstolen är bakgrund, beslut, domar och personers namn, födelsedatum etc offentligt. Detta gäller även vårdnadsärenden i Tingsrätten. Kommer någon att anse det oetiskt om någon säljer familjehemligheter på nätet och gömma sig bakom utgivarbevis och offentlighetsprincipen.
Lexbase skadar inte bara den som avtjänat straff, betalat böter etc. Det skadar också barnen till de personer som omfattas. Med andra ord kall ekonomi tillåts förstöra barns liv. Barn som redan när någon i familjen avtjänar ett straff har det jobbigt skall alltså hamna i situationen att tvingas försvara en mamma alt pappas liv.
Idag lagstiftas det mot massor av saker som jag ibland undrar till varför. Varför är det då så förbannat svårt att skydda privalivets sfär i en lag för att åtminstona förhindra att någon tjänar pengar på andras olycka.
Postat i:debatt, sociala frågor Tagged: andras olycka, barn, förvaltningsdomar, kriminalvården, lexbase, tjäna pengar
