Läser att Anders Carlberg dött. Det var väntat, men ändå oerhört sorgligt. Träffade Anders i hösten 2012 i samband med Sebbe Staxx repetion av ”Medan vi faller”. Det var en betydligt mindre till kropp Anders men ändå med samma glöd och styrka i blicken. Han berättade att han hade canser och jag säger lite tafatt hoppas du klarar det.
Det gjorde inte Anders därmed tystnade den röst som i massor av år stått på ungdomarnas sida. En kontroversiell och otämjd person som vägrade gå i ledband eller partikostymen och som alltid sa vad han tyckte och tänkte. Vilket liv blev det inte när Anders tog in skinnhuvudena på Fryshuset. Syfte att fanns de där fanns också möjlighet att påverka och göra något. ATt frysa ut grupper leder inte till det bättre, det visste Anders Carlberg.
Fryshuset var Anders livsverk. Där samlades inte bara ungdomar med problem, utan hemvist. Där finns också ett av Stockholms bästa basketlag 08. Där finns en skola som tidigt förstod att om ungdomar får göra något de tycker om parallellt med skolan är chansen större till att lyckas. Det innebar inte att eleverna vid Fryshuset hade några särskilt höga betyg, men de fick en social funktion. Åka skateboard på skoltid, sa och säger belackarna. Ja precis som med medieprogrammet där ungdomar enligt Jan Björklund flummade i tre år, kanske just detta gav att det fanns lite lärlust kvar som sedan kunde tas till vara.
Idag är skolan på Fryshuset mer än full. KF har överlåtit sin skolverksamhet till Fryshuset, där finns ett högstadium och där finns engagerade och duktiga lärare som fostrats till att se eleverna utifrån deras egna förutsättningar och förmåga.
Anders Carlberg var en av de ledande på Studentkåren i Stockholm, trots att han inte gick på universitetet. Han var ”postarbetaren” som manade stockholms unga studenter till uppror mot en utbildning som skulle formalisera dem efter samhällets behov och inte deras egen önskan eller dröm. Kampen förlorades men iden att varje människa måste få forma sitt liv, levde kvar och var grunden till Fryshusets ide. Fryshuset hade jag glädjen av att få jobba på i ett år, det var en lärorik tid på Individuella programmet. Där vi kämpade med att ge elever vars skoltid varit ett misslyckande som nu skulle bli godkända för att kunna gå vidare. Jag har träffat många av mina elever efteråt via Facebook och ibland på gatan. Det går bra för dem. De har faktiskt klarat även gymnasiet många av dem och andra tog sig vidare i arbetslivet.
Jag var inte alltid överens med Anders i allt. Jag hade inte samma uppfattning om att bristen på pappor som orsak till problem bland pojkar. Eller hans mycket stora betoning på just pojkar och där flickorna kom i skymundan. Men å andra sidan vi kan inte vara ense i allt. Det var i grunden jag var ense med honom. Att ha en vision om att se ungdomar som kapabla att påverka sina liv om de ges en chans. Att varje ung människa är en tillgång bara vi förstår att göra något som lyfter.
Nu finns Fryshuset på fler ställen i Sverige. En del projekt går bra andra mindre bra. Omstriddheten finns inte minst inom Lugna Gatan där man hellre skrivit om problemen än om tanken med att ha ungdomar som guider för ungdomar och oss vuxna i Stockholmsnatten.
Jag har haft förmånen att växa upp under en epok då det fanns eldsjälar som vågade. Som drevs av visionerna. Som vågade gå emot det vedertagna. Stå för en ide och tanke. De dör bort en efter en. Under förra året dog Ove Rosengren, RNS ordförande och fd medarbetare på Hassela. Gun Zacharias lämnade oss, omstridd drogdebattör och människokämpe. Listan över visionärer blir allt tunnare.
Till alla som klagar på Fryshuset, som talar om att kriminella får vara med i verksamheten etc. Om ni nu har så många tankar, varför då inte bli ett med den tanken och göra något istället för att kritisera det som görs, det du Anders lämnar efter dig är i vilket fall min lust att kämpa vidare just för de grupper som du stod i fronten för, de ungdomar som sällan eller aldrig har en röst utan alltid företräds av röster som talar för hur de skall vara inte vad de kan vara.
Vi är alla skyldiga om vi vill ha ett morgondagens samhälle inom ramen för demokratin att jobba vidare i den anda som Anders stod för – vi har alla förutsättningar ge bara utrymme för dem.
Ur Fryshusets Hemsida om Anders Carlberg
”Anders grundade Fryshuset 1984 och har varit en mycket betydelsefull person för utvecklingen av Fryshuset ända fram till hans sista dagar. Anders har haft en särställning i det svenska samhället och inom politiken där han har varit en stark påverkare.
Anders har betytt väldigt mycket för många och historierna om honom har berättats i många år och kommer förmodligen aldrig att sluta berättas. Anders stod alltid på de utsattas sida och såg kraften hos unga. Han slutade aldrig tro på att kraften som finns inom oss kan bli konstruktiv och positiv hos alla om den bara får möjlighet att riktas åt rätt håll.”
Anders lämnar ett stort tomrum efter sig. I värmen efter honom blir det allas vår uppgift att fortsätta tydliggöra människors likavärde och fortsätta arbetet med att inkludera de människor som idag står utanför vårt samhälle.
Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4 Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro
Postat i:sociala frågor Tagged: anders carlberg, fryshuset, ungdomar, visionär
