Av Kennet Fontaine i augusti 2014
Som väntat och som många förutspått och väntat på kommer ett utlåtande av Wahlström som kan betraktas som ett bokslut över Samhällets styvabarns rörelse. Nu vänder RFSS många drabbade ryggen och slår ut med händerna och meddelar de som fortfarande hoppas på ersättning att ”Ersättningsfrågan kommer inte att bli en huvudfråga för oss ”styvbarn” efter 2015!
Men Wahlström nöjer sig inte med att lämna en skara människor utanför. Människor som trott på föreningens kapacitet och hjälp med stöttning ställs nu utanför all hjälp och ersättning.
Anledningen till detta är bråket om den så kallade ”differentierade ersättningen” Detta menar Wahlström som inte ens var ledamot i styrelsen då detta diskuterades har lett till bråk och motsättningar som i sin tur skulle ha lett till utformningen och hanteringen av ersättningsfrågan! Jag satt själv i Samhällets styvbarns styrelse då detta togs upp och efter långa diskussioner var styrelsen enig att ersättningsbeloppet skulle utgå med ett enhetligt belopp. Skälet var att det skulle vara nästintill omöjligt att göra en ”gradering” av vanvården och att detta också skulle kunna komma att slå orättvist mot vissa. RFSS hade också tillfälle att yttra sig i frågan och kom fram till att det var den bästa lösningen.
Wahlström skriver gärna om bråk, splittringar och hur dessa kom att påverka hela styrelsens arbete.
Medlemmar tröttnade, förtroendevalda fick lämna sina poster och man tvingades utesluta en handfull medlemmar som åsidosatte stadgar och som uppträdde oanständigt på möten med mera.
Detta ska ha tagit kraften ur styrelsen arbete och på resurser. Riksförbundets styrelse har efter sitt arbete med upprättelse- och ersättningsfrågan varit uttömd på idéer.
Man gav upp och svek 80-talisterna, man uteslöt hellre medlemmar istället för att föra en diskussion med dem och nu sviker man igen! Ingen vågar längre tro på ett Riksförbund som företräder tidigare omhändertagna att de ska hitta nya krafter och dänga näven i bordet och ställa kraven på att de måste också få vara med i ersättningsfrågorna. Nu är det försent och detta vet styrelsen för RFSS om, nu gäller det att försvinna med någorlunda heder i behåll. Som en klen tröst för de som står utan ersättning påminner Robert Wahlström om Riksförbundets tre huvudmål som i korthet handlar om
1) Upprättelsen för vanvårdade
2) Stödjande förening
3) Bevaka och verka för familjers och barns rättigheter i ett framtidsperspektiv
Vad Wahlström har för planer för att sjösätta sina idéer lämnas inte, för han har inga. Att bevaka och verka för familjernas och deras barns rättigheter finns andra mer lämpade organisationer att tillgå och att Wahlström och hans kompanjon Benny Jacobsson inte är lämpade att driva en sådan förening har de visat prov på. Problemet med dessa bägge herrar är att de aldrig kommer att ge sig. De kommer aldrig acceptera att det kommer in yngre krafter och stör deras redan invanda mönster. Ungdomar idag är motiverade och kunniga och jag kanske är den första som skulle välkomna ungdomar som brinner för frågorna att starta en egen förening med de förutsättningar som råder idag och sett ur deras perspektiv. De ska inte vi göra utan överlåta detta till dagens ungdom. RFSS styrelse är som jag skrev uttömd på idéer och är till synes trötta på att driva vanvårdsfrågan för alla och därmed faller deras roll som företrädare för ”alla” Samhällets styvbarn.
Att läsa Wahlströms nedtecknade ord fylld av kritik riktade mot ett flertal som jobbat mycket hårt i denna fråga är en stor skam och tecken på en begynnande idétorka som kommer att resultera i förbundets fall!
Postat i:blogg, debatt
