Vi ska naturligtvis sträcka på ryggen o känna oss lyckliga idag. Idag när Stefan Löfven har chans att bli landets statsminister. En man som gjort en lång resa eller! Vi som är barnhems- och fosterbarn ska väl känna stor glädje i kvällspressen eviga tryckande på Barnhemsbarnet….Stefan Löfven. Samma tidningar som inte med ett ord skriver om den här gruppen i vanliga fall. Vi ska självklart känna kollektiv solidaritet för att det gått bra för en av oss – eller är det det! Nej faktiskt inte. Stefan Löfven är inte en av oss har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Han har inte tillbringat större delen av sitt liv på olika institutioner, olika fosterhem, tvingats till tvångsarbete, misshandlats. utnyttjats. Han har överhuvudtaget aldrig innan han blev partiordförande med ett ord pratat om sin bakgrund. ”Barnhemsbarnet som blev en av fackföreningsrörelsens mäktigaste personer. Och nu landets Statsminister.
Stefan Löfven vars partivänner och snart regeringskamrater aldrig kan föreställa sig våndan av att från en dag till en annan flyttas till en okänd familj. Att ha tio fosterhem under några år. Att bo på barnhem, att mobbas, bli slagen, knullad i baken av en föreståndare som anses vara alla pojkars enda räddning.
Det är samma Stefan Löfven som så hårdnackat vägrat träffa några ur vanvårdsgruppen som ville berätta hur de kände sig när de fick avslag på ersättning för att de inte knullats tillräckligt, inte slagits tillräckligt, inte varit av allvarligaste art vanvårdade.
När det gäller reklam är allt tillåtet. Om samma blivande statsminister varit utsatt som barn- och fosterhemsbarn hade självklart kvällstabloidernas sidor drypit av salta tårar från journalisterna som tävlat om att göra den bästa smöriga historien av ett livsöde som trots detta blir statsminister. Hemmets Journal hade haft honom på omslaget och Svensk Damtidning hade nog också gjort en liten blänkare. O betänk därtill om han varit berättigad att söka ersättning för sin vanvård!
Låt mig säga det är stort att leda landet Sverige och jag är tacksam att Alliansen är borta, glad att Åkesson inte fick regeringsmakten, men det är ungefär allt. Jag är inte stolt över att Stefan Löfven är en av oss, just för att han inte är det. För att han frivilligt valt att det enda sambandet med oss foster- och barnhemsbarn är en medial pikant detalj ”att barnhemsbarnet blev något – landets högsta ledare”. Stefan har inget gemensamt med oss eftersom han aldrig yppat ett ord över att han kan känna sorg över att så många fick det så dåligt och att hans framgång hör samman med att han hade turen till att komma till ett bra fosterhem. Att Stefan Lövfen helt enkelt inte vill vara en av oss.
Det är många som gjort en karriärresa som fd…professorer, författare, riksdagskvinnor, skådespelare m.fl och en del av dem har varit solidariska nog att också omnämna sina mindre lyckade syskon. Jag missunnnar inte Stefan Löfven den plats han har i politiken. Det är skickligt dit han nått och inte minst, skönt att slippa en akademiskt slipad statsminister vars enda kontakt med människorna är riksdagsbänken och den skyddade villan i Täby.
Men något Styvbarn är du inte Löfven. Styvbarn blir man genom att företräda och stötta sina systrar och bröder i den olyckliga skaran. Och kanske förstå hur hans systrar och bröder åter känner sig bedragna och lurade men nu i ett samhälle han själv har den yttersta makten.
SR, Aftonbladet, Expressen, DN, SVD, SVT, TV4 UNT ETC
Postat i:blogg, politik o ekonomi, sociala frågor, vanvård, upprättelse, socialpolitik, omhändertaganden, ungdomsvård, hvbhem, flickor, institution, sexuella övergrepp, pojkar Tagged: barnhemsbarn, fosterbarn, godkänner våldtäckt, Löfven, riksdagskvinnor, Styvbarn
