Kommunerna i Sverige har inte lärt av Vanvården eller den omfattande utredning som gjorts där nu vuxna fd foster- och barnhemsbarn lämnat sin historia om vanvården i deras uppväxt. Förvisso har Maria Larsson lappat på lagarna men de praktiska förhållandena är inte bättre, ibland tror jag snarare sämre.
Tvångsåtgärder för barn och ungdomar skall enligt de erfarenheter jag har och fått mig förmedlat inte ligga hos kommunerna. Det måste bli en statlig angelägenhet. Helt klar är att lokalpolitiker och lokala tjänstemän inte klarar sitt uppdrag, inte tar hänsyn till lagstiftning eller ens de konsekvenser det innebär att bryta mot lagar. Jan Björklund vill ha en förstatligad skola för att det skall lika i hela landet. Maria Larsson dags att förstatliga tvångsinsatser för Barn och Ungdomar av samma skäl. Vidare ska inte kommuner kunna sätta sig över domstolsbeslut – inför tjänstemannaansvar och låt tjänstemännen ta konskvenserna av sina handlingar.
Här är lite tillägg från förra inlägget om Fagersta Kommun:
IFO och Socialtjänsten/nämnden i Fagersta drivs som ett familjeföretag. Bitr.avdelningschef Ingalill Strand är Mamma till handläggaren i Marias Lvu-ärende, Teres Strand, som även har varit medhandläggare i Marias ärende tillsammans med sin dotter.
Niclas Bergström (S) 1 vice ordförande är gift/sambo med Åsa sjöström som båda sitter i socialnämnden. Dick Hellsing, ledamot socialnämnden och utbildning och fritidsnämnden, är gift med Nämndsekreterare Pia Hellsing. Kristina Kaloinen både är chef för socialförvaltningen och utbildning och fritidsförvaltningen.
Ett märkligt förhållningssätt då det bla är skolan som ör anmälningar till Socialtjänsten. Enligt socialstyrelsen så får man inte sitta på dessa poster samtidigt då på grund av jävsituationen.
Att Stockholms Stad har stora brister i missbruksvården och hjälp till missbrukare har diskuterats men här kommer också exempel från Fagersta Kommun:
En missbrukare i Fagersta fick den här hjälpen eller rättare sagt ingen hjälp alls:
C är missbrukare och har gjort flera inbrott för att få ihop kassan för att kunna försöja sitt beroende. I september 2012 gick C till socialtjänsten i Fagersta för att be om hjälp
för han ville bli placerad för att komma till rätta med sitt missbruk.
Då han hade blivit pappa i maj 2012 så ville han ta tag i sitt lliv.
C är Bipolär och har svår ADHD som kräver mycket medicinering vilket gör att han inte kan vara med på ett vanligt 12 stegs program.
Fagersta kommun ansåg att C inte skulle få någon hjälp för det fattades pengar på socialförvaltningen och han är ju inte till fara för andra än sig själv.
En vecka senare så gör C inbrott på försäkringskassan och blev därefter häktad. I väntan på rättegången så hade Frivården och C en önskan om att Fagersta Kommun skulle gå med på Kontrakts vård i stället för fängelse. För om C fick fängelse så skulle straffet bli högst 3 månader men vid kontraktsvård skulle han bli placerad i minst 8 månader.
Fagersta Kommun förhalar och begär förlängning av handläggningstiden av detta ärende, för att kontrollera möjligheterna för eventuellt Kontraktsvård. När det är sen är dags för förhandling i Tingsrätten visar det sig att det inte finns några beslut från Fagersta Kommun och därmed faller C chans till Kontraktsvård.
C går fri någon vecka senare då straffet avtjänats under häktningstiden, nu drogfri. C kommer hem till Fagersta utan någonstans att bo och utan pengar, men har snälla föräldrar som tar hand om honom.
Hur många barn/ ungdomar som far illa i Fagersta och resten av Sverige! Det är självklart att många kommuner har ekonomiska problem, men Fagersta Kommun har ett överskott på 40 miljoner så det kan inte bara vara ekonomin i det här fallet.
C har är tillbaka i missbruk och han har fortfarande inte fått hjälp av kommunen, men han ska gå till Arbetsförmedlingen och söka jobb och vara med på en massa kurser som kommunen annordnar för att han skall få socialbidrag. Detta ärende är anmält till socialstyrelsen samt till JO.
Postat i:
politik o ekonomi,
sociala frågor ![]()
