Ersättningsnämnden och Riksdagen har gjort frågan om ersätting som en uppgörelse mellan de fd foster- barnhemsbarnen och förövarrna. Inte till en fråga om Statens Ansvar. Det är trist att detta fått gå igenom utan granskning eller diskussion från de sk klientorgnisationer som företräder vanvårdsgruppen.
Så har då Ersättningsnämnden börjat sitt arbete och börjat kontakta de sökande. Uppdragen handlar om att få fram sk bevis, handligar, akter från myndigheter och social- och barnavårdsförvaltningar. Handlingar som reducerats, försvunnit eller egentligen inte säger något alls om det liv de vanvårdade haft.
Vi vet alla att det mesta av vanvården av gårdagens barn- och fosterhemsbarn inte finns dokumenterat och i många fall heller inga vittnen. Bristen på papper skall styrkas av sk muntliga förhör. Tre tjänstemän vars vardag är långt ifrån de utsattas liv, som troligen aldrig kan få in i mentalt att faktiskt oerhört många barn farit så illa att det saknas ord. Tjänstemän som gått vägen via universitet och högre ämbeten skall avgöra om Parkbänksnisses berättelse är trovärdig. Parkbänksnisse har svårt med myndigheter. Myndigheter är fieder och samhället har sällan gjort mer än kanske fixa tak över huvudgarantin. I påsen av få ägodelar finns knappast några bevis från barndomen och vart vänder sig den som saknar språk och förmåga att kommunicera med myndigheter. Skulle Parkbänksnisse ändå lyckas tar staten tillbaks pengarna. Tandstumparna som kunde bytts mot tänder och därmed lite bättre självkänsla, är lika svarta som tidigare men Staten ger och Staten tar.
För det är så Ersättningsnämnden betraktas som myndighet till vilken de utsatta skall bevisa att Staten Brustit i Ansvar och Tillsyn, och att de utsatta varit så utsatta att Det är allvarlig art. Vad skall dess jurister från sin trygga pedistal som inte ens pratat med dem som jobbat med Vanvårdsutredningen, där en stelbent byrkrat fick sin världsbild omkastad och numer är en av de få inom fd myndighetsSverige som talar för de utsattas sak.
Har haft samtal från människor vilka blivit uppringda från Ersättningsnämnden, frågan är ”var kan det finns papper som styrker det du säger”. Det blir svårt om det inte finns papper. Svårt om det inte finns bevis. Bästa jurister i Ersättningsnämnden i vilka papper står det att en flicka utsattes för sexuella övergrepp i flera familjehem, pojkar knullades av såväl fosterpappor som fostermammor. Det är detta ni får höra, institutionspersonal som förgrep sig på flickor i underläge, ungdomar som begick övergrepp mot varandra. Tror ni det är dokumenterat, inskrivet med prydlig handstil. Tror ni någonsin att någon bevittnat detta eller att någon ens vill tillstå att man kände till detta.
Det är de allvarliga övergreppen som räknas, ”Det är alltså endast de allvarligaste formerna av övergrepp eller försummelser som kan ge ersättning.”
En annan intressant skrivning är dåtida lagars syn på aga och skolgång. Menar man verkligen att det inte känns till att det faktiskt fanns skyddslagstiftning för fosterhemsbarn tidigt i Sverige, att aga inte var tillåtet för barn i fosterhem. Att alla barn hade rätt till samma skolgång oberoende de var placerade eller ej. Läser man om Gålö – Fosterbarnens Ö – var det inskrivet ett extra skolår för fosterbarnen, på Gålö hade fosterbarnen bättre skolgång än de biologiska. Med det vill jag säga att det fanns reglering för hur fosterhemsplacerade barn skulle ha det. Läs Vanvårdsutredningen så får ni lagarna direkt.
Men det är inte bara Parkbänksnisse, det även Lisa Bostad som har sitt boende, kanske sitt jobb, som ska stå där inför tre män och berätta om hur hon utsattes för våldtäkt som barn, men tyvärr det finns inte noterat. Ska vi tro Lisa Bostad, Parkbänksnisse, eller Kalle som aldrig fick gå i skolan och är analfabet idag, Peller Krok som delade bostad med djuren i ladugården, de som förkunnades som dumma och omöjliga…vad är allvarlig art, Mina Herrar och Damer. Är det mindre allvarligt om jag står ut år ut och in med samma övergrepp eller är det mer allvarligt om det bara skett övergrepp ett par gånger.
Hur skall ni avgöra människans innersta kränkta rum. Där, oberoende vilken framtid vi fått eller haft, minnen, taggar ligger kvar om hur det var att bli nergjord och osynligjord, på dessa föräldrafria hem. Ja för När Ersättningsnämnden skriver ”om familjen inte visste om……etc…har ingen vanvård förekommit. Ok men Övermoder var Staten och Tillsynen vår Fader. De visste självklart inte vad som pågick.
Så här står det på nämndens hemsida ”Om till exempel fosterföräldrarna tagit ansvar men barnet ändå utsatts för övergrepp eller försummelser utan deras vetskap, av till exempel en släkting eller en anlitad hantverkare, kan det inte anses ha skett i samband med vården.”
Ersättningsnämnden och Riksdagen har gjort frågan om ersätting som en uppgörelse mellan de fd foster- barnhemsbarnen och förövarrna. Inte till en fråga om Statens Ansvar. Det är trist att detta fått gå igenom utan granskning eller diskussion från de sk klientorganisationer som företräder vanvårdsgruppen.
Ca 2 000 ansökningar har kommit in så här långt. Kalkylen ligger på 7 000 som högst. Under 2 månader har det kommit in ca 1000 i månaden. Säg att det fortsätter så kommer siffran blir närmare 10-11 000 det här året.
SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4 Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro
Postat i:sociala frågor Tagged: akter, bevis, ersättningsnämnden, förövare, kränkningar, offren, staten
