Tvångsgift i Norrland – utan rättigheter

Vi talar om utanförskap och social diskriminering. Följande historia är ett exempel på hur systemet kan misshandla människor psykiskt utan att det finns medel eller skyddsnät. Den här historien måste komma ut jag hoppas ni läser och sprider vidare. Jag har upplåtit min blogg till en gästbloggare vars historia låter som en en skräckhistoria men den är sann o mer där till.

 Som rubriken säger…här sitter jag nu i Norrland. Jag är dömd såsom sambo under äktenskapsliknande förhållanden, mot min vilja. Fast min civilstatus är fortfarande änka.

Jag blev en gång adopterad till Sverige, och där skulle man kunna tänka sig att jag slapp ordet tvångsgifte. Jag är snart 37 år gammal. Jag har aldrig arbetat till följd av den vanvård jag utsatts för av sociala myndigheter. Jag har uppburit aktivitetsersättning och sjukersättning efter sjukskrivning från 1999. Den som dömts såsom min sambo har inte varit partner utan är en vän till min numera avlidne make och mig och har blivit dömd mot sin vilja också.

Jag flyttade till Norrland i samband med att mina flickor omhändertagits kort efter min makes död. Han dog framför mig och 3 av mina barn, i hjärtinfarkt. P.g.a. långa myndighetsinfekterade år i min dåvarande kommun, valde jag att ge mig själv en chans till att börja om på nytt. Jag magasinerade mitt bohag, och flyttade till Norrland där jag hyrde in mig hos min vän år 2008. Efter ca 1 år valde jag att gå ett steg vidare och skaffade mig en bostad. 2009 fick jag en ny bostad och blev på nytt tvingad att söka ekonomiskt bistånd och bidrag från FK för bostad.

Detta då jag har särskilda behov och inte tål 80 % av de mediciner som är godkända i Sverige, utan tvingas till mediciner utanför högkostnadskort, samt har umgängesbarn som efter flytten till Norrland finns mellan 50-75 mil ifrån mig. Jag flyttade upp mitt bohag i omgångar mellan år 2009-2010. Detta var inget jag fick ekonomisk hjälp med utan jag betalade dessa hyrsläp av mina matpengar, på min riksnorm.

Allt fungerade ganska väl. Jag hade en god kontakt med min soc. sekreterare på ekonomienheten, jag pendlade för 7½ timmes umgänge 64 mil bort, utan ersättning för uppehälle och omkostnader mer än bränsle.

Jag etablerade en ny kontakt med vården i Norrland. Jag läste in gymnasiebehörighet på 2 år, och detta ansåg man skulle vara omöjligt innan med min historia. Jag började studera juridik, men det fick jag avsluta. Det är inte skälig levnadsnivå att utbilda sig, när man uppbär hel sjukersättning. För FK (Försäkringskassan) är det okej, men inte för kommunen jag bor i. Det skulle innebära mer kostnader för dem om mina inkomster minskades från FK.

Med åren och alla förhandlingar och resor söderöver har min fysiska hälsa försämrats. Jag har fått dubbelslag på hjärtat, legat inne på strokeenheten för överansträngning, och på kirurgakuten för blödande tarm. Min vän har sedan 2012 fått akuta hjärtbesvär, och så illa hjärtsvikt att han var döende 2012. Han flögs i ambulansflyg till Norrland efter att ha tvingats akut till sjukhus i samband med ett umgänge med mina flickor. Ett umgänge han trots sjukdom kört 64 mil för. För min och flickornas skull.

 5 februari 2013 rymmer min äldsta dotter ifrån sitt familjehem. Hon är borta i en vecka. Jag som nu finansierat mina juridikstudier igen på min riksnorm, får åter avsluta mina studier. Jag inser att jag inte räcker till med den press jag har privat omkring mig.

Polisen anhöll mig i några timmar, beslagtog min dator och mobiltelefon, och en förundersökning hålls igång fram till november 2013 gällande egenmäktighet med barn. Jag har då haft en kvinna som företrätt mig i flickornas ärenden till följd av att jag nekas ombud ekonomiskt. Denna kvinna är också misstänkt för dotterns försvinnande, och är den som dottern hämtas hos en vecka efter försvinnandet.

Det privata ombudet anmäler mig för en rad olika hemskheter. Först anonymt, sedan med sitt namn då det inte väger så tungt med anonyma anmälningar. Tar man distans till det hela skulle man nästan kunna tro att anmälningarna är i syfte för straffrabatt såsom i USA, men här är syftet endast att göra mig och mina närmaste illa. Anmälan om samboskap görs till både FK och socialtjänsten i min Norrländska kommun.

En dag i slutet av juni, vid lunch när jag och mellansonen ligger och sover efter att ha sett på film sena natten, ringer det på dörren. Det är ett oanmält besök ifrån FKs utredare. De är ganska påstridiga. Min son vaknar och kommer ner till köket. Frågorna som ställs angående anmälan om samboskap besvaras. Ärendet avslutas då det inte finns skäl att anta att jag är sambo.

Socialtjänsten har också gjort en utredning, där de avslutat den då det inte går att bevisa samboskap. Socialnämnden i min Norrlandskommun anlitar annan kommun för sådana här utredningar. Genom denna utredare skrivs utredningar som sedan används som socialnämndens talan.

Utredaren skriver att han besökt min och min påstådde sambos adresser, och bedömer min sambos boende som obeboeligt efter ett enda besök utanför husen på gården hos min vän, och detta skall ha skett 130326. Skillnaden nu blir att Socialnämnden villkorar fortsatt utbetalning av ekonomiskt bistånd.

För att få det ska jag samtycka till att deras anlitade utredare får ta behövliga kontakter med min familj, mina ex. m.fl.

Jag känner mig fruktansvärt kränkt, men med tiden tvingas jag till medgivande av dessa kontakter då jag och mina barn inte kan leva på luft. De människor som hörs bor 50-75 mil ifrån mig och ska utgöra bevisbördan för att jag är sambo, lever i parförhållande, har gemensam ekonomi och har ett sexliv. För så är sambolagen upprättad.

För att uppfylla kriterierna enligt sambolagen, ska du uppfylla samtliga dessa kriterier. Denna utredning kommer att leda till fortsatta avslag på allt ekonomiskt bistånd, och senare återkommande domar i förvaltningsdomstolarna om att vi är att betrakta såsom sambos.

Jag har en gedigen bakgrundshistoria med åtskilliga journaler som bl. a resulterade i min medverkan i vanvårdsutredningen. Jag har råkat illa ut många gånger, på olika sätt. (men det är en annan historia) Sexuella övergrepp har gett mig skador som gör mig oförmögen att åka allmänna kommunikationer som ett exempel. Visst! Jag har 4 barn. Men jag har inget sexliv med den vän som nu är dömd såsom sambo.

Han är min finaste och närmaste vän -just för att han inte kräver detta av mig. Vi har varsitt boende och varsina ekonomier. Jag har dock ett stödbehov både fysiskt och psykiskt och är beroende av hans hjälp för att hämta och lämna umgängesbarn, att åka och handla då jag saknar körkort, samt som stöd i alla de förhandlingar och påhopp det innebär med rättsliga processer med flickorna i södra Sverige.

Jag nekas ombud för att hjälpa mig föra min talan, jag nekas muntlig förhandling, och jag nekas syn. Syn begärde jag för att domstolen skulle åka ut på min väns gård och se själva att det går att bo där. Jag ombads inkomma med bilder, vilket jag gjorde. (jag har naturligtvis åberopat andra fakta och t o m påvisat elförbrukning och kontodrag för min väns räkning, fast detta är att anse som integritetskränkande)

Socialnämnden anser att min väns elförbrukning är för låg. 17063 kWh i årsförbrukning för ca 50 kvm, som delvis uppvärms med gasolkamin. Jag inkom med bilder, men tycker situationen urartat då det inte är samma sak som syn. Hur ska de veta att mina bilder jag åberopat är från just min väns boende, om de inte besöker det? Min vän är ganska uppgiven, då han dragits med i en karusell han aldrig anat fanns.

Han försöker JO-anmäla, skriva en inlaga, som jag måste åberopa, för han är ju inte part i målen. Han vill INTE ha med sociala myndigheter att göra, men han bryr sig om mig och mina barn. Det ska man inte göra, för det har nu resulterat i att han är dömd såsom sambo med mig.

Han anses försörjningsskyldig till mina umgängesbarn.

Jag har inte fått ekonomiskt bistånd sedan juni 2013. Jag fick avslag på ortopedtekniska skor, som jag har intyg på att jag behöver. Jag kan gå i sandalerna anser förvaltningsrätten. Jag har tagit privata lån ifrån andra vänner, vilka jag vet inte räknas, eftersom lagen säger att bistånd inte utgår till skulder. Men jag har tänkt att sanningen och fakta ska segra.

Jag har lånat upp all kredit jag fått beviljad. En kredit jag beviljats just för att jag alltid varit skötsam. Detta för att säkerhetsställa att mina umgängesbarn och mina mediciner inte missköts.                                                                                  140220. Min vän har sedan ett par månader åter vätska i lungorna och hjärtat är ansträngt av såväl högt blodtryck som av denna situation. Ändå hjälper han mig med att hämta posten, slänga sopor och med umgängesbarn. För jag har trots allt ingen annan ersättare i hela Norrland. 3 lov har varit och ingen hänsyn har tagits till umgängesbarn. Utan barnperspektivet åsidosätts med hänvisning till att samboskap anses föreligga, varför bördan om barnperspektiv skjuts över på min vän som nu dömts till samboskap. Min vän vill bo kvar hos sig, inte ha med sociala myndigheter att göra och vara det han är, nämligen en nära vän. På så sätt är det helt acceptabelt att låta mig och umgängesbarn sitta i husarrest.

KR meddelar inte prövningstillstånd. Jag har – 9 999,64:- på kreditlånet om 10 000: -. Jag inser som den realist jag är att jag inte kan tillgodose och fullfölja fler kommande lov, då socialnämnden menar att barnperspektiv endast handlar om resor till och från mig. Inte kvalité och omsorg, mat, kläder och aktivitet under tiden. Jag är dömd som sambo under äktenskapsliknande förhållanden, mot både min vilja och fakta.

En gång skrev jag som ung till bl. a regeringen, att de skulle återvisa mig till mitt födelseland. Det hörsammades naturligtvis inte. Ingen får yttra sig i enskilda ärenden i Sverige. Nu skulle jag behöva bli deporterad härifrån Norrland. Jag vill inte stå som någon ”svart änka”, kvar ensam i Norrland. Jag vill inte åsamka mer smärta än den som tillfogats mig och mina närmaste.

Jag vill inte vara ”gift” mot min vilja!