Vad är väl en ursäkt i Stadshuset värd eller 250 000 kr på kontot som ersättning från Staten för att de tog lite av våra liv när många ur den gruppen utsätts för fortsatt vanvård i dag 2013. När människor ur den här gruppen främst kvinnor tvingas lämna ifrån sig sina barn, därför att de inte duger som föräldrar. Samhället ger en liten djävla del men tar samma människors liv och låter deras barn förvalta vanvårdens arv till nästa generation.

Jag har pratat med och fått mail från kvinnor ur vanvården, kvinnor som farit så illa i sina liv som barn att de tagits ifrån all heder och ära. Men samma samhälle som intervjuat dem, ursäktat dem tar utan att tveka ifrån dem deras sista gnutta av existens  genom att ta deras barn. Låt mig berätta historien om en baby som kom till Sverige ovetandes om sin framtid, men där förutsättningen var att hon skulle få den bästa av världar. Från ett land långt från Sverige till en svensk barnlängtande familj. Babyn var inte vad som utlovats. Det var en baby som inte mådde bra. Som växte upp som ett problem och sedan överlämnades till samhället för vård inom socialtjänsten.

Vården blev LVU och det en gång efterlängtade barnet började en vandring mellan ungdomshem, ungdomsvårdskolor och insitutioner. Efter år av vandring blir barnet mamma. Det går inte så bra, men viljan och önskan finns. Två flickor blir det med en man som avlider och lämnar mamman med två barn. döden kan inte vi inte stoppa, men det var vad som hände sedan. En mamma som behövde hjälp och stöd av samhället för att klara livet med två småbarn och ensamstående. Hjälp blev det barnen omhändertogs, trots att det fanns ett fungerande nätverk och många som ville hjälpa till i närmiljön. Men den kommun som anser sig bland de bästa på föräldra/barnfrågor ansåg att LVU och hemligt familjehem, bevakade umgängen var den bästa vägen.

Lite märkligt var det väl också att det var samma personer som en gång varit involverade i den unga mammans liv som också tog hennes barn. Nu finns en olycklig mamma och två eller åtminstone ett olyckligt barn som längtar hem. Den minsta var så liten att hon knappt minns sin biologiska mamma. Det är inte så viktigt anser socialtjänsten i Sverige bästa kommun på barn/föräldrar att barnen vet vem deras mamma är. De ska ändå aldrig få komma tillbaks.

Här lämnar jag barnet som togs till Sverige ett löftesrikt land men som hon beskriver det skickades runt som en påse ris ingen ville ha.

I Fagersta har man tagit tre barn från en normal familj för att tre av barnen råkar ha en sjukdom som kommunen inte godkännder. I ett av familjehemmen säger mamman ofta till barnet ”du kommer aldrig att komma hem i alla fall”. Men det är barnet som det är fel på inte familjhemmet anser kommunen.

För många år sedan träffade jag en tjej från Colombia, hon kom baby till Sverige via Adoptionscentrum. Hon slängdes ut från sitt adoptivhem när hon var 12 år och gick den snabba vägen till missbruk och utanförskap i dubbel bemärkelse.

I mellansverige sitter en tjej och vakar över sitt barn som hon är rädd att skall tas om hand. Mamman har sk diagnos NPF Ett barn är redan taget. Hon träffar barnet under bevakning. Hon hjälper andra i liknande situationer, men största rädslan är att förlora det barn hon har kvar. Också här handlar det om kommunen som anser sig vara bäst i Sverige på Barn/föräldrar inom socialtjänsten som anser att vanvårdens döttrar skall straffas. De skall straffas för att de blivit vanvårdade och illa utsatta.

Det låter så förbannat vackert när Maria Larsson talar om barns rättigheter, lagstiftning och slänger tillbaks alla enskilda fall med kommentaren tala med socialtjänsten eller socialstyrelsen. Det är inte mitt bord som politiker. Nej Maria Larsson men den socialtjänst du kastar tillbaks människor till är samma myndighet som tagit barnen, kränkt mödrarna och det är samma socialstyrelse som tycker att vissa anmälda ärenden är så svåra att utreda att man hellre avstår och låter Kommunen gå vinnande.

Vilken vanvård är det Maria Larsson tänker sig bryta? Hur mycket var ursäkten i Stadshuset värd och orden att detta får inte upprepas. Inte ett dugg. Faktiskt. Inte ett dugg. Det var tomma ord till inga förpliktelser och kommunerna föredrar att glömma att Vanvården någonsin ägt rum. Men det kommer bakslag, Fagersta Kommun och Sverige bästa Barn/föräldra-kommun då ni måste stå till svars inför de här barnen.

Vilka svar skall ni ge? Ska ni gömma er? Lägga skulden på föräldrarna? Ursäkta er själva med att ni gjort-gjorde ert bästa. Gjorde ert bästa när barnen talade om att familjehemmen inte fungerade men tvingade dem stanna kvar.

Det låter så hårt och givetvis i den ovetandes öron, att säga att Sverige begår brott mot Mänskliga Rättigheter och Europakonventionen varje dag. Sverige skapar medvetet en ny generation människor som kommer att gå oviss framtid till mötes, men där ni inte behöver ta ansvar efter 18-årsdagen.  Men underlåter också att hjälpa barn som behöver hjälp, så sociallagstiftningen är godtycklig och verkningslös.  Svinalängorna både boken och filmen ger en liten inblick i hur det kan gå, men ni ser väl det som en film och inte en bit ur verkligheten. Och även om ni ser verkligheten är det inte ju inte just er verklighet.

Jag kan faktiskt inte förstå att de människor som jobbat med vnvårdsfrågan numer är så tysta om det som sker idag. Det är förvisso bra att BO kräver att barnsjälvmord skall utredas, men vi är skyldiga de döda barnen att värna om livet. Där befinner jag mig. Den 25 april kl 16.00 har vi minifestation utanför Kulturhuset i Stockholm för utsatta barns rättigheter och gruppen vanvårdade efter 1980 kom dit och lyssna. Vi måste alla kräva en annorluda syn på hjälpinsatser och tyvär säger jag, tyvär: jag tror heller inte att en Socialdemokratisk regering gör någon skillnad, lika lite som en vänsterregering. Det är Vänstern som har makten i Fagersta, den kommun som tagit tre barn från frisk familj. I Simrishamn finns en av landets mest kända vänsterpolitiker, men det var den kommunen som lät en 16 årig flicka dö i sitt familjhem.

Jag har tidigare skrivit att ersättning för vanvården faller platt om det inte leder någon vart i dagens sociala barnavård. När regering och ansvariga politiker inte bryr sig om att lagarna inte följs känns det skönt att en kammaråklagare vid Tingsrätten i Borås, Håkan Johansson, beslutar inleda en förundersökning mot socialtjänsten.

I flera år har fostermamman i Mark Kommun fört en ojämn och till synes tröstlös kamp mot politiker o tjänstemän i Mark när beslutet kom att flytta ett syskonpar som bott hos familjen sedan tidig ålder. Uppdrag Granskning tog upp det, tidningar skrev men politikerna har fortsatt att leka och exprimentera med barns liv.

När Håkan Johansson så beslutar att undersöka saken och se om det kan bli en rättslig process kring ärendet, känner jag att det åtminstone finns någon som vill prova vilka rättigheter barn har i förhållande till myndigheter.

Håkan Johansson, säger att åtalet inte är väckt men att en förundersökning inleds, han har meddelat misstanke om brott mot socialtjänstlagen mot 4 tjänstemän och 1 politiker. Detta är unikt, senast det hände var i Göteborg där en socialchef fälldes för att inte gjort ett LVM på en missbrukare vilket ledde till personens död.

Med andra ord tjänstemän och politiker är skyddade, och rädslan är stor att inkräkta i deras värld. För Håkan Johansson är det här ett nytt område, säger han när jag ringer upp honom, det är inte enkelt och för honom ett helt nytt rättsområde, socialtjänstlagen och LVU. Det kanske är exakt det är som kärnan i de misstag som begås inom förvaltningsrätterna som regelmässigt alltid följer socialnämndernas rekommendationer- bristen på att sätta sig in i en snårig och märklig lagstiftning som gör att så många utsatta barn och familjer hamnar mellan stolarna.

Det verkar som Förvaltningsdomstolarna tror att socialtjänsten har kunskap om socialtjänstlagen och vet vad de gör och överlåter tolkningsföreträdet till tjänstemän och politiker utan juridisk kunskap. När Håkan Johansson mycket allvarligt talar om att sätta sig in i ett nytt rättsområde vittnar det om respekt för lagen utan att låta någon annan tolka lagrummet. Ytterst är det socialstyrelsen som skall anklagas för undermåliga beslut och handläggningar, eftersom det är deras rekommendationer som följs i kommunerna. Sk färdiga tolkningar vilket gör att socialtjänstemän och politiker aldrig behöver läsa eller lära sig lagarnas innebörd

Det är samma socialstyrelse som sedan granskar felaktiga beslut i kommunen, det har man gjort i Mark (utan att det lett någonstans) det har man gjort på Oasen i flera år utan att det skett något. Det behövs alltså en intresserad åklagare som talar om barns rättigheter och rättssäkerhet för barn. Heder till Håkan Johansson i Borås oberoende hur det går för kanske väcker det tanken hos andra jurister att inse att barn har ett värde och att deras frågor är lika viktiga, om inte viktigare, som kända brottslingar, kändisar etc.

Jag vill hoppas att förundersökningen leder till åtal, jag skall själv sitta på första parkett om så blir. Sedan hoppas jag att fall efter fall väcks upp och att därmed kampen för upprättelse inte varit helt värdelös. Jag vill också hoppas att förvaltningsdomstolarna lär sig eller att man helt enkelt öppnar för särskilda Barn- och ungdomsförvaltningar där det finns kunskap om barn deras lagar inte bara som skattefrågor.

Den 25 april har Röster För Barn en stor Manifestation på Plattan utanför Kulturhuset, för just de rättslösa barnen. Kom gärna dit, lyssna och delta. Vi startar kl 16.00

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro

Det är ett större brott att ladda ner film och musik än att våldta ett barn, att mörda ett barn. Hittade följand inlägg på en tidslinje på Facebook ”Skadeersättning för mordet på 10-åriga Engla Juncosa Höglund: 75.000 kronor.
Skadeersättning för våldtäkt av en 14-årig flicka: 50.000 kronor.
Skadeersättning för Piratebay: 46 miljoner kronor!!!!! ”

Det slog mig det bisarra i den värderingen. Och någon form av galenskap utöver då ingen av de berörda får några pengar. Englas skadestånd skall betalas av mördaren som inte har några pengar. Brottsoffermyndigheten och Försäkringsbolag skall stå för ersättningen vilket är en smärtsam process att driva för en familj som förlorat sitt barn.

Det våldtagna barnet måste själv driva in pengarna från förövaren som med all säkerhet saknar medel. Samma process igen. För de två nämnda utgör pengarna kanske stora belopp men långt ifrån motsvarigheten av lidande.

För Piratebay kommer det för alltid att vara en process mot bolagen som vill ha sina miljoner, chansen att de får sin ersättning är ganska minimal. Lika minimal som en privatperson som skall betala 20 miljoner till ett filmbolag för att de laddat ner deras filmer.

Läste att straff skall utdömas i proportion till brottet. Detsamma gäller böter. Jag förstår ju att mina vänner som knackar sig fram som musiker och sliter skjortan av sig för att kunna leva på det, blir ledsna när nya skivan laddas ner illegalt istället för att den köps. För de pengar som artisten får är minimala i förhållande till vad övriga tjänar på utgivningen.

Men jag kan inte låta bli att bli förbannad när de stora skiv- och filmbolagen kräver miljoner samtidigt som ett våldtaget barn är värt högst 175 000 kr (ersättningen sätts i relation till offrets ålder, så en vuxen som utsätts får betydligt mindre än 50 000 kr).  Ett mördat barn 75 000 kr, sant pengarna kan inte köpa tillbaka livet, men för de anhöriga handlar det om att leva med traumat och försöka få hjälp för att klara sig. Det kostar pengar, pengar som samhället inte står för.

Jag skrev en blogg om att vi har pris på vårt huvud och våra enskilda huvuden är betydligt mindre värderade i förhållande till de värderingar som gäller företag och kapital. Faktum är att våra enkla liv och skallar är mindre värda än direktörens, kungens, styrelseordförandens i de stora bolagen och det är där någonstans som värdet sätts.

Sverige borde skämmas när det gäller skadestånd till brottsoffer. De stora kapital och superbolagen borde ta sig en tankeställare när de kräver ersättning för brott mot deras verksamhet.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro

I lördags var ute o krogade. Länge sedan sist, men sist men inte minst faktiskt rätt kul. Började aftonen med min kompis Pernilla från Uppala o taxi till Hornstullstrand, med en taxichaufför på 020 som borde sluta jobba inom yrket. Maken till otrevligare och osympatisk chaufför får man leta efter. Men honom anmälde vi på plats. Suck serviceyrke är att kunden har rätt men här var det en annan tongång.

Nåväl vidare till Kellys med Tunnelbana, snubblade över Rebellrobban vid Slussen som i vanlig ordning var omgiven av såväl yngre som äldre fans. På Kellys är musiknivån hög men stämningen rätt okej och efter att ha ramlat in i ett gäng av punkare från 20 och uppåt blev det riktigt roligt. Träffade en grymt trevlig tjej som visade sig inte ha Facebook, hon faktiskt avskydde det. Vi hade en trevlig pratstund som slutade med att jag fick en Ros…hoppas du läser Bloggen!

Paret på bilden ovan var en ovanlig syn i 2013 vimlet. Han är lastbildschaffis och tjejen skriver boken om sitt liv. Jag bara väntar med spänning på den boken. Kanske var det punkgänget som samlades på Kellys som gjorde kvällen lite annorlunda. Eller var det ”grabben” från Storuman som flyttat till Stockholm o byggt hus i Huddinge för att det blev billigare än bostadsrättsetta på söder.

Han var en sällsynt fågel som allt efter ölen tilltog blev allt mer pratsam och eftersom han var en tvättäkta norrlänning sa han att normalt pratar han inte mycket alls. Det kunde vi inte kontrollera.

Tja allt roligt har ett slut och knorren var en snäll Taxichaufför från Taxistockholm, hemma väntade Axel som fick en sen nattpromenad. Så där ja nu har jag roat med för flera veckor framåt.

Träffade under utekvällen Arne Swedin, Gum Hemström mfl i den stockholmska vårnatten.

Det är inte bara snöoväder som hindrar bussarna att gå till Östberga. Området mellan Årstafältet och välmående villaområden i Älvsjö/Örby. Det händer att bussarna stannar nere vid vägkorsningen vid skylten, kvällstid för att de är tillsagda att åka upp. Problemet är säger Polisen och SL stenkastande ungdomar. Själv kom jag hem i söndagskväll vid 23-tiden och möttes av just beskedet att bussen inte skulle gå ända fram.

Så vi fick gå, nu var det rörliga och yngre människor. Men tänk om det varit pensionärer med svårigheter att gå. De hade knappast tagit sig hem. Dessutom är det inte så där jättetrevligt att promenera i Östberga nattetid. Men just då var det inga problem. Hela Östberg låg sovande och några stenkastande ungdomar syntes inte till, lika lite som polisen som varnat bussarna för att åka upp.

Ibland möts ungdomar i Östberga av en en stängd ungdomsgård. Det heter att personalen är sjuk och den privatdrivande ungdomsgårdsägaren tar inte in vikarier. Pengarna är viktigare än att ungdomarna kan på ungdomsgården. Ibland stängs gården som kollektiv bestraffning för att det är en eller några som bråkar. Personalen klarar inte av att bemöta konflikterna och att stänga är lättare än att ta fighten på gården.

Vi möts av brända billik, sönderslagna busskurer. Vem eller vilka är det som gör det! Jo alla vet ju att det är just den gruppen. Det vet vi ju. Eller vet vi verkligen. Det är sällan mitt barn (symboliskt) alltid andras barn. Även om mitt barn syns i gänget gör inte mitt barn något sådant. Ingens barn i Östberga gör något, föräldrarna stoppar huvudet i sanden. Det är invandrarna, fnyser någon. Det är afrikanerna, säger en annan. Nej det är inte invandrare specifikt eller afrikaner, det är ungdomar som kommer från delvis resurssvaga familjer, där man antingen arbetar oerhört mycket eller är ensam förälder med sina barn. Många av dem varken orkar eller kan engagera sig eller ha koll på vad deras barn gör nattetid. En mamma i mitt hus hade två jobb när hon utbildade sig. Hon försörjde samtidigt tre barn i tonåren. Så ser det ut för många som försöker ta sig in i samhället för att få jobb. Det är bara det att det ibland är lite svårare för några.

I mitt trapphus sitter ibland ett gäng tonåringar. Det är som en miniungdomsgård. Jag brukar träta på dem och fråga om de inte har någon annanstans att vara. Eller åtminstone ge fan i att skräpa ner. När det är 10 grader kallt och vinden viner över Östbergatorget är det inte roligt att vara ute och trapphuset blir samlingsplatsen. Jag brukar alltid prata med gänget, de brukar säga att jag en den enda som pratar eller bryr mig. Ser att de finns och vi brukar diskutera alternativen som är noll och inga. En av tjejerna berättade glädjestrålande att en tom lokal i Stockholms fulaste centrum var tom och att det hade burits in bord. Det kanske blir ett fik, sa hon förhoppningsfullt men tillade att om det blir det så är det väl någon som förstör.

Vi behövde inte oroa oss över det, borden tillhör en städfirma som erbjuder RUT-tjänster. Undrar hur många RUT-kunder de kan få i Östberga där jag bor!

I ren ilska ringde jag Svenska Bostäder när hyllan vilken våra postfack vilar på hade gått sönder. Fick prata med en ansvarig för området, som sa att jo nog behövdes det göras något åt centrum. Diskussionerna har gått om att riva vissa delar och bygga nytt. Göra det mer levande. Men när Årstafältet blir byggt då får Östberga också liv, trodde Svenska Bostäder.

Ja det är ju den stora lögnen som jag hoppas ingen går på. För byggandet på Årstafäletet blir en ny dyr stadsdel för de resursstarka och kommer knappast erbjuda någon reveny till boende i Östberga. Vägen mellan fältet och Östberga finns kvar som den eviga gränsen mellan det förslummade och nya fräscha. Gamla Årsta vinner givetvis eftersom det redan nu är garanterat rätt människor som befolkar området där bostadsrätterna tagit över.

Jo då det finns planer för Östberga. Stockholm Stad tog bort de ynkliga planteringarna på torget mellan skolan och centrumhuset De var i vägen för snösvängen. Efter vinterns ymniga snöfall pryds torget med ihopfösta svarta snömassor. Städarna som tar upp sand blåser rent de tomma ytorna, när snöhögrana smält fylls torget av grus och sten igen.

Ni har så mycket blommor utanför ert hus, tyckte Svenska Bostäder. Jo det är sant. De stora cementkrukorna fylls med relativt trista blommor, strax innan midsommar. De utgör en färgklick mot den svarta asfalten. Den går inte att förändra för det är taket till garaget, garaget där småföretagen flyttat in och antalet parkeringsplatser minimerats. Helt enkelt för att Svenska Bostäder tog rejält betalt och ytterst få hade råd att hyra en plats.

Men i mitt hus lever vi säkert. Antalet kameror ökar, till vilken nytta tänker jag. När de ändå inte får kolla filmerna om det inte händer något allvarligt. I höghuset händer sällan så allvarliga saker att kameran behöver kontrolleras. Det vet mina ungdomar i porten.

I höst tar Familjebostäder över området. Svenska Bostäder håller sig till innerstaden. Bytet innebär troligen ingen förbättring för oss som bor här. Och kommunpolitikerna kommer att vara lika osynliga och ointresserade som tidigare, Årsta-Vantör har väldigt lite intresse av den lilla ön Östberga inte långt från Liljeholmen och Gullmarsplan. Det får nog bli lite mer fönsterkross, busshot och hemliga poliser  och en riktigt ordentlig händelse som får alla att vakna.

Glömde att säga att bussarna går som vanligt när detta skrivs. Kan bara undra varför inte polisen kan stanna kvar i området tills de stenkastande ungdomarna gått hem.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro

Skulle ju ha skrivit om hur kul det blir med torsdagens Röster För Barn på Sergelstor, men blev så arg på Försäkringskassans agerande att jag genast ändrar mig och återkommer om Röster För Barn.

Regelverket för sjukdom i Sverige är att så länge du kan röra kroppen är du arbetsför. Men å andra sidan om sjukskrivningen handlar om psykiska besvär vill försäkringskassan göra dig än mer sänkt. Som sjukskriven för psykiska besvär fråntas du alla demokratiska fri o rättigheter, med andra ord allt som kan återge livsgnista och hopp är förbjudet. Som t.ex. att vara medlem i en förening och prata i föreningens namn, skriva ett mail etc. Har just hört talas om en tjänsteman vid f-kassan som hävdar att om jag kan skriva mail för en förening är jag också frisk att arbeta.

Man använder gärna lite hot som att utreda personens situation. Vilket får mig att undra om Försäkringskassan är Socialtjänsten att de kan gå in den innersta privata sfären och snoka, som att avkräva  mailredovisningar, facebookonton, vem du träffar och inte träffar.

För den som är minsta osäker o otrygg med myndigheter får en tjänstemans hot effekten av att den sjukskrivne blir än mer psykiskt instabil. Den lilla självkännsla som finns tas ifrån. En gång var policyn inom försäkringskassan att allt som kan bidra till ett tillfrisknande var bra. Idag är det svårt att veta var gränserna går. Jag får inte skriva mail i min organisations namn eller ha en styrelsepost, eftersom engagemang är detsamma som arbetsför. Med andra ord man är arbetsför när man så gott som död, men oförmögen att tillfriskna som pyskiskt sjuk om man engagerar sig. Ja det låter ju sjukt eller hur! Jag är sjukskriven och deltar aktivt i en förening genom att skriva mail, fixa korresondens någon timme om dagen eller ett par timmar i veckan.

Detta betraktar försäkringskassan som att jag är arbetsför. Om jag gör med mina barn till skidbacken är det okej, men om jag tar med mig grannens hund på min promenad bryter jag mot försäkringslagen….eller… OM jag står utanför vallokalen o delar ut röstlappar när jag är sjukskriven är jag då brottslig!

Det skulle vara önskvärt om försäkringskassan kunde förtydliga sina regler på ett konstruktivt sätt. Att kunna vifta med en fingret är inte detsamma som att vara arbetsför och att skriva några mail för föreningens räkning är väl inte att vara frisk o kunna jobba full tid, deltid. Inom Försäkringskassan saknas det som kallas sans o förnuft. Och deras syn på tillfrisknande saknar allt motstycke.

Jag hoppas att vi får regeringsskifte och en försäkringskassa som överlåter åt läkare att avgöra om människor har arbetsförmåga eller ej.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro

Aldrig att jag sätter mig framför ersättningsnämnden och lämar ut mitt liv, jag tror aldrig jag mått så dåligt efter ett möte som med den sk nämnden och ändå. Det var inte mitt ärende. Man möts i huset av att slussas upp till en reception för att sedan slussas vidare till förhörsavdelningen. Där placeras besökaren i ett väntrum som har allt att önska, tom husläkarmottagningen är varmare.

Därefter inbjuds offret att ta plats i förhörsrummet, i det här fallet ifrågasattes undertecknads ev närvaro under intervjun. Det är inte brukligt förklarades, vilket fick min vän att säga jag vill det. jaha för den här gången då. Alltså offret får själv inte avgöra om han/hon skall ha någon bredvid sig i förhörsrummet.

För det var precis den känslan jag fick. Ett avlångt rum med vita väggar, vitt bord och vita stolar. En kall blå tavla på väggen som enda färgklick. Konferensrummet på jobbet är trevligare skulle jag lätt säga. Den anklagade förlåt, sökande, placeras ensam på ena långsidan omgiven av ett antal tomma stolar för att sitta mitt emot raden av myndighetspersoner som var och en hade ett ansikte lika levande som en stenstaty. Raden idag bestod av 4 män och en kvinna.

Redan placeringen i rummet gav mig magverk, där skall du och jag o vi sitta lämna ut våra liv inför en rad människor som verkade totalt oengagerade eller intresserade av den besökande. Frågorna var ungefär lika djupa som vattnet i en barnbassäng. Jag tänkte för mig själv vilken tur att det inte var sexuella övergrepp med i bilden, undrar vilka frågor man kommit med då. Kanske hur många gånger man våldtogs, utsattes etc. I vilken form skedde övergreppen etc.

Här handlade det om så enkla saker som att aga ett barn under sex år med mattpiskan och känslostörd fostermamma. I slutet av förhöret, förlåt intervjun, frågades från ordförande om det fanns några övriga frågor från de andra i raden av tyngda myndighetspersoner vilket inte fanns.

Efter att vi sluppit ut ur rummet kände jag att jag måste bara ut. Vi vänder oss om och tittar genom glasrutan, det vi ser är svarta ben utan kroppar som nu diskuterar om det blir ersättning eller ej.

Vad var det som fick mig att reagera, ja dels var det den kyliga miljön där den sökande placerades ensam mitt emot en rad personer som kändes långt från de liv som berättas om. Sedan var känslan av att det mer handlade om ett förhör utan rättegång och rätt juridiskt ombud, där den sökande skall känna att den är i underläge. Bara de grövsta förseelserna ger någon form av ersättning. Med andra ord grova sexuella övergrepp/grovt våld men knappast barnarbete. I det här fallet är jag övertygad om utgången.

Jag undrar om juristerna och de sk sakkunniga, gubbarna har läst att det faktiskt inte var tillåtet att aga fosterbarn. Det fanns ett agaförbud för fosterbarn långt innan vi fick agaförbud i Sverige för alla barn. Det var inskrivet att fosterbarn skulle få gå i skolan och inte utsättas för hårdare arbete än husets övriga barn etc. Detta är inget som jag tror ens har lästs av av nämndens jurister. Urklippet under är hur alla avslag ser ut.

Jag låter tjatig och kritisk, jag är för pessimistisk. Ja o tyvärr finns det inget som får mig att ändra min inställning. Jag är idag mycket tveksam till att söka ersättningen och utsätta mig för Ersättningsnämndens sk förhandling. För mig var det som en rättegång utan rätt till försvar med bara åklagare.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro

Maria Larsson gjorde ett sorgligt avtryck i SVT Uppdrag Granskning. Det kan aldrig bli rättvist med upprättelse och ersättning för de som utsätts efter 1980. En minister som säger att det sa vi från början att det skulle bli rättsosäkert, säger hon i en annan mening. Bästa Maria Larsson, Sverige var inte förts med ersättning och utredning. Ett av de länder som gick före var Norge där man hunnit betydligt längre också vad gäller barn idag. Där var heller inte ersättningen bunden till ”grov allvarlig art” vilket i Sverige begränsar mångas rätt till ersättning.

Det är svårt att prova sin sak mot myndigheter, det vet alla som driver kamp av olika slag, än svårare för de grupper som saknar ekonomiska förutsättningar, där det är snudd på omöjligt. De som försökt har förlorat och sitter med skulder till den myndighet som de försökt föra process emot. För förlorar vi mot Myndigheten får vi också betala deras kostnader. Att förlora innebär inte att Myndigheten har rätt utan bara har så mycket mer muskler och fler advokater som de kan avlöna. Ofta en hel stab av juridiskt kunniga.

För den lilla människan finns 200 000 på hemförsäkringen som oftast går åt redan i första instans. Att driva ett ärende inom vanvården mot stat och kommun är ett vågspel. Det handlar inte bara om att hitta rätt jurist/advokat det handlar också om uthållighet och medvetenhet om vad som kan komma  slutänden. När Sofia Rapp o hennes syster nu lämnat in en ansökan om stämning av mot Staten vet jag hur mycket jobb som ligger bakom innan ärendet hamnat där det är – och det är troligen inte slutstationen.

Det Sofia driver är inte bara hennes och syskonens rätt till upprättelse utan också alla andra som utsatts för myndighetsövergrepp inom socialtjänsten, det spelar ingen roll om jag får pengar säger Sofia, vi måste få en lag som sätter stopp för fortsatt vanvård av utsatta barn och unga. En lag som ger barn och unga rätt till ersättning från Kommunen om de gör fel mot barnen.

Men lagen är inte nog, vi har lagar som dock inte efterföljs. Ulrik Lindgren, politiskt sakkunnig hos Barnminister Maria Larsson, säger att det tar tid att implementera nya lagar. Jaha, om man inför en hastighetsbegränsning på vägen gäller den från minut ett. Om vi ändrar en lag inom t.ex. skattelagstiftningen har man som medborgare på sig att anpassa sig inför den lagen inte efter lagen har trätt i kraft.

När det gäller lagar för barn o unga finns däremot sk respittid, men ingen egentlig sluttid för när lagen skall efterföljas och det blir ett brott att inte följa lagen. Men pudelns kärna ligger egentligen på ett betydligt allvarligare plan, för brott mot sociallagstiftningen leder inte till konsekvenser eller rättelse för barn/unga eller ens familjen. Det finns familjer som har kammarrättsbeslut på att deras barn skall hem, men socialtjänsten vägrar att släppa barnen. Det leder inte till någon konsekvens för kommunen, för det öppnas bara en ny utredning som i stort sett bygger på den gamla. Därmed fördröjs återföreningen mellan omhändertagna barn och deras familjer i det oändliga.

Nästa steg är att barn/unga skall kunna driva en process mot socialtjänst/kommun. Det finns idag inga pengar för de ändamålen. Det finns inga resurser för barn/unga att rättsligt driva sina ärenden i fall där det finns misstanke om att myndigheten (kommunen/socialtjänsten) gjort fel. Polisen tar sällan eller aldrig upp anmälningar från Barn/unga som är placerade i familjehem. Polisen tar inte upp anmälningar från biologiska familjer som anser sig felhanterade av myndigheten. I besluten står ”brott kan inte styrkas”. Nej brotten kan inte styrkas därför att åklagaren inte går vidare med fallet, han/hon förutsätter att barnen ljuger – att den biologiska familjen ljuger. I fagerstafallet hänvisar Västeråspolisen tillbaks till Socialtjänsten i Fagersta, alltså den socialtjänst vars agerande är orsak till att barnen far illa.

Som aktiv inom ”Röster För Barn” ser jag inte ersättningen för vanvård 1920-1980 eller ens 1980-2003 som mest viktig, så länge det inte finns förutsättningar för barn idag att resa krav mot socialtjänst, stat och andra berörda myndigheter. Jag ser som Sofia Rapp Johansson, all ersättning blir av väldigt lite värd om vi tillåter barn idag att inte omfattas av rättssäkerhet. Kom sedan inte dravla om ombud i förvaltningsrätterna, de ombuden är till största delen socialtjänstens förlängda arm, där advokaterna knappt pratat med de barn man anser sig företräda.

Vi talar om att lösa dagens missbruksproblem, att ha en sk Missbruksgala i TV. Det är viktigt med forskning och stöd till anhöriga ja, men det löser inte problemen. Forskning om missbruk löser inte heller problemen, det finns en oändlig rad av forskning kring missbruk i Sverige, England och USA bl.a. Vi har Barngalor i TV, Faddergalor, där pengarna oavkortat går till barn i andra delar av världen. Jag stöttar det. Barn vart det än bor, ska ha rätt till en trygg och värdig uppväxt. Men var finns pengarna till Barnen i Sverige? Utsatta Barn i Sverige som är under Mamma Statens ”skydd” är de mest glömda och negligerade barnen som finns nära oss. Sofias kamp är uppe i snart en halv miljon, det är pengar som inte kommer från insamlingar, stödgalor eller hjälporganisationer. Om varje barn/ung i Sverige skall ha en chans att driva sina ärenden vet vi med andra ord vad det kostar. Vi förstår också varför det är så få fall av barnrättsärenden som drivs i landet. Varje gång vi får den frågan på tal om att göra något för utsatta barn i Sverige, är det märkligt tomt på läktare och sk popularitetssidor.

Även om merparten av placerade barn klarar sig hyggligt som vuxna, är de procent som misslyckas den stora kostnaden. Det är morgondagens missbrukare, utslagna, uteliggare, hemlösa, förtidspensionerade, prostituerade, fängelsekunder etc men det är också där som morgondagens omhändertagande av barn finns. Vi måste med andra ord förändra innan vi kommer till den yttersta förnedringen, vi når inte nollprocentmålet, men vi kommer att kunna rädda betydligt fler. Därför känner jag att Röster För Barn har en rätt linje i sitt arbete, vi måste börja jobba på grunden. Inget hus kan byggas uppifrån och dåligt byggda eller gamla hus kostar oerhört mycket att reparera. Men människoliv kanske inte ens kan repareras, men vi måste arbeta för att så få som möjligt skall hamna i reparationskön.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning

Mer om familjevård på SR

Från ett helvete till ett annat eller. Pojken som inte fick använda rullstol och som till slut blev så rädd för familjehemsfadern att han rymde från familjehemmet, väntar på ny placering. Detta kunde varit rubriken i VLT  (Västmanland Läns Tidnng) Västerås

”FOSTERPAPPA ”JAGADE RULLSTOLSBUNDET FOSTERBARN MED BIL.

Det finns gränser hur en socialförvaltning/nämnd får bete sig. Pojken som rymde från familjehemmet efter rädsla för hot är nu utan föräldrarnas vetskap placerad i ett nytt familjehem. Socialtjänsten i Fagersta informerade inte om rymningen eller omplaceringen. Jag anklagar härmed Fagersta Kommun för brott mot Barnkonventionen och Europakonventionen För Mänskliga Rättigheter. Sveriges mest välrenommerade Vänsterkommun, Fagersta, har en skamfläck som är så stor att Vänsterpartiet i Sverige borde skämmas.

Det var INTE myndigheten som meddelade föräldrarna att barnet rym utan barnet själv. Det finns ett liknande ärende som jag hoppas kunna skriva om senare. Det var INTE Fagersta Kommun som meddelade om att barnet placerats i ett nytt familjehem utan barnet själv. Bägge förseelserna är brott mot socialtjänstlagen.

Hur kan en inkompetent socialarbetarkår med en inkompetent socialchef få fortsätta sitt jobb på en av de viktigaste posterna vi har inom en kommun.

Hur kan en socialförvaltning få fortsätta sitt arbete i att skapa misstro, bristande tillit till vuxna ocb sk hjälpande myndigheter. Tror Fagersta Socialförvaltning att någon söker hjälp hos er om de handlar om barn?

Om något hänt dessa barn som slutat med t.ex dödlig utgång hade troligen familjen fått begravningsräkningen precis som i fallet Donia i Simrishamn.  Jag anklagar Fagersta Kommun för att uppsåtligt förstöra en från början fungerande familj, där mamman varit ledande vänsterpolitiker i 7 år. Samma politiker hon samarbetat med har nu varit med o beslutat omhänderta hennes barn. Vice Ordförande i socialnämden är så feg att han inte ens vågar hälsa eller säga hej till mamman när de möts i affären.

Jag anklagar FagerstaPosten lokaltidningen i Fagersta för feghet o bristande journalistisk kompetens eftersom man känt till hela den här historien utan att lyfta ett finger av rädsla för politiker o tjänstemän. Jag har alrig ens tänkt tanken att demonstrera i Fagersta utanför Kommunkontoret men nu är vi på gång och det hoppas jag blir en riktig djävla skam för hela Kommunen.

I denna Kommun har mina barn växt upp, I denna Kommun har socialtjänsten aldrig fungerat inte nu och inte under socialdemokraterna. När skall kommuner i Sverige som bryter mot alla lagar och regler granskas och ställas till svars för sitt beteende. Små kommuner borde helt rätt inte få utreda barn och familjeärenden just för att det saknas kompetens.

Följande namn förtjänar att publiceras: Ola Wahlsten, platschef för lokaltidningen FagerstaPosten, vars ägare finns i Västerås (VLT) Skriver inte om ärendet eftersom det är så komplicerat.

Kommunalrådet Stig Henriksson (V) som inte vågar ta i tu med rättsrötan i sin egen kommun. Man skall inte ingripa i enskilda nämnders jobb.

Agneta Lennartsson, utredare och socialsekretare för barnen och den biologiska familjen. Som tyckte att det var märkligt att det blev en polisanmälan kunde väl lösts på annat sätt.

Sari Korpelin, enhetschef på IFO i Fagersta Kommun Har brutit åtskilliga löften till barnen om att höra av sig, ringa upp. Blir däremot arg när barnen ringer henne

Christina Kalionen Socialchef sjuksköterska vars ämbete måste ifrågasättas utifrån vilken kompetens hon besitter för jobbet som socialchef.

Niklas Nisse Bergström, 1:e vice orfdörande i socialnämdnens (socialdemokrat) En kvarleva från tidigare socialnämnder under S-regi som försöker hindra familjens ombud att prata vid ett möte med Socialnämnden.

Teemu Sulin ordinarie ordförande i Socialnämnden för Vänsterpartiet. Hoppade av ärendet då han befann sig i jävig sits. Heder åt detta, men som fd politiker medarbetare till Mia borde du lämna ämbetet helt.

NI ÄR VÄLKOMNA  att stämma mig för förtal jag motser verkligen det. Jag skäms heller inte för att öppet anklaga kommunen. Så många försök har gjorts att lösa detta på ett vettigt sätt och inget har hän. Jag lovar att det skall bli tidernas rättegång o jag har inte stulit fagerstabarnens identitet de är tillräckligt kloka för att kunna föra sin egen talan vilket FAGERSTA KOMMUN INTE VÅGAR DEM LÅTA GÖRA.

Fagersta har devisen Här får du livstid, nu förstår jag vad de menar

I det demokratiska Sverige funderar allt fler föräldrar som har kontakt med Sociatjänsten och  på orättvisa grunder anklagas, att lämna landet. Att leva under stress och rädsla, istället för att kunna få hjälp måste vara det totala nederlaget för Svensk Socialtjänst. Samtidgt som mängder av barn faktiskt far illa utan att man lyfter ett finger.

Det måste vara något fel i ett land där man snor barn från fungerande familjer och där barn och föräldrar nekas alla möjligheter. Undrar hur detta skall påverka valet i Fagersta nästa år.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning

Bakgrunden till bestämmelsen om en tidsbegränsad ersättning finns i den överenskommelse som gjordes mellan ”Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna”  i september 2011 om ersättning till personer som utsatts för övergrepp eller försummelse av allvarlig art i social dygnsvård mellan åren 1920-1980. (eftersom det var bråttom skalades vissa delar bort tillfälligt för att kunna tas upp igen)

Det är en extraordinär möjlighet till ersättning som införts för de som historiskt har varit utsatta för övergrepp eller försummelser i samhällsvården. Grunden för ersättning är enligt överenskommelsen övergrepp eller försummelse av allvarlig art som skett mellan 1920 och 1980, precis som beskrivs i propositionen.
(Vad då extraordinär. Norge gav ersättning på betydligt mjukare villkor än de som stadgas i Sverige.. Allvarlig art innebär också att sexuella övergrepp om de inte är tillräckligt många, inte klart kan förklaras etc, inte räcker för ersättning. Villkoren för ersättning lämnar utrymme för godtycke, detta utan att ta glädjen från dem som fått.)

Som anförs i propositionen bör möjligheten till ersättning inte medföra ett system som kan tillämpas jämsides med gällande civilrättsliga- och straffrättsliga regler om skadestånd och ansvar för brott. (Vilka är de straffrättsliga reglerna och hur förklaras de. Om ärenden är preskriberade kan de knappast krocka med gällande rättssystem eller tror Maria Larsson att alla ärenden prövats rättsligt tidigare. En del ärenden före 1980 har provats av domstol men ändå gett ersättning från staten.)

Om möjligheten till ersättning inte hade avgränsats till en viss tidsperiod skulle olika ersättningsslag och system vara tillämpliga samtidigt, med helt olika bestämmelser vad gäller grund för ersättning, beviskrav och sannolika ersättningsbelopp. ( Suckar djupt, Maria Larsson torde det inte till en juridisk förklaring så folk förstår vad du menar.)

Mot denna bakgrund har tidsgränsen satts, så att så långt som möjligt, inga icke preskriberade brott omfattas av möjligheten till ersättning.
(Maria Larsson borde läsa reglerna för preskription, förutom mord är 10 år yttersta gräns för samtliga begångna brott i landet. Sexuella övergrepp i barndomen kan tas upp från 18 årsdagen o 10 år framåt. Detta för att barn inte alltid berättar etc om vad som hänt )

Flertalet remissinstanser samt riksdagen har ställt sig bakom detta. Regeringen har, med bakgrund i överenskommelsen, inte för avsikt att ta initiativ till undantag från det som beslutats. (Flertalet remissinstanser ifrågasatte 80 gränsen inkl Samhällets Styvbarn innan Maria Larssons chef Fredrik Reinfeldt sa nej till all ersättning)

Varje fall av vanvård är allvarligt och något som aldrig skulle fått ske. Med den utgångspunkten hölls därför en upprättelseceremoni i stadshuset för samtliga personer som vanvårdats under sin barndom i samhällsvården. I samband med detta fick de vanvårdade en ursäkt å hela samhällets vägnar. (Som inte ledde till mer en än ursäkt eftersom kommunerna idag tillåts utöva vanvård av omhändertagna barn, utan att de har rätt till ersättning för lidandet)

Det finns dock ingenting som till fullo kan kompensera de utsatta för det de har tvingats uppleva. ”De personer som idag mår dåligt som resultat av vanvård i samhällsvården, oavsett när denna har ägt rum, ska få det stöd och den vård som de behöver. Det ska kommuner och landsting sörja för inom ramen för det tillämpliga systemet.”
(Maria Larsson var finns den sk hjälpen i kommunerna mig veterligt är detta något som inte ens kommunerna vet om. Ni kanske skulle informera kommunerna om detta så att gruppen vanvårdade vet vart de skall vända sig)

Regeringen har vidtagit ett stort antal åtgärder bland annat inom ramen för uppdraget Trygg och säker vård, för att trygga och säkra den sociala barn- och ungdomsvården. Flera av de vidtagna åtgärderna är resultat av de intervjuer som hölls med vanvårdade under den s.k. Vanvårdsutredningen. Intervjuerna har varit ett ovärderligt underlag i förbättringsarbetet. En viktig del i det paket av ny? lagstiftning som regeringen lagt fram är att varje placerat barn ska ha en egen särskilt utsedd socialsekreterare, att socialnämnden fått större ansvar för det placerade barnets hälsa och att kraven på socialnämndens uppföljning av placeringar har skärpts. Med dessa åtgärder anser jag att vi är på god väg mot en förstärkt socialtjänst där missförhållanden och vanvård av barn förebyggs på ett bättre sätt.
(Hemskt ledsen Maria Larsson de sk nya lagarna är gamla och situationen ungefär som innan ändringarna. Barn har inte större rättigheter idag än då, eftersom det är socialtjänsten som avgör om och när barn får yttra sig. Egen socialsekreterare, är liktydigt med placerande sekreterare och som sällan eller aldrig lyssnar på barnen.) Undantag finns givetvis.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning

Agneta Lennartsson socialsekreterare i Fagersta utmärker sig igen, visserligen skall hon sluta i juni men skadorna efter hennes framfart i yrket är en skandal. Förutom att hon tagit tre barn från en fullt fungerande familj, förstört livet för de tre barnen och utsatt en av dem för direkt fara genom att placera en av dem i ett familjehem som borde svartlistas. Har hon lyckats ta barn från ensamstående kvinna vars enda ”brott” är att hon är ensamstående mamma.

Kvinnan i fråga hade kontakt med Agneta Lennartsson i sin hemkommun som barn där Agneta omhändertog samtliga syskon utom kvinnan. Agneta ansåg att kvinnan skulle vara kvar o ta hand som sina föräldrar. Idag använder Agneta kvinnans barndom som argument för att ta hennes barn. Exakt samma beteende har skett i en annan del av Sverige och begrepp som jäv verkar vara ett ord som saknas i Agneta Lennartssons vokabulär.

Satt på ett seminarium om hur socialtjänsten skall kunna fungera för utsatta barn när socialtjänsten fungerar allt sämre. Att det är hög omsättning inom yrkeskåren och att i snitt jobbar en socialsekreterare i 2-3 år. Det kan ju tolkas som att de inom yrket som har ambitioner att utföra ett bra o rättssäkert jobb ger upp medan andra inom yrket saknar både moral och etik. I Agneta Lennartssons fall verkar etik och moral vara ord som inte heller finns i hennes språkbruk.

När man berättar om Fagersta tror folk att man är galen, så kan det inte vara. Jo då precis som i Borlänge  ”Socialsekreterarna Sofia Nylén och Sofia Borgström utmärkt sig för samma grannlaga arbete i att förstöra en familj”. Eller socialtjänsten i Jönköping som medverkar till att vårdnaden av barnen går till en man som misshandlat mamman och under år utsatt henne för psykisk misshandel. Farsta Socialförvaltning som hindrar Robert Rebell att träffa sin son och som behandlar Robban som en kriminell farligt förälder.

Historierna om övergrepp inom Socialtjänsten kanske är få i förhållanden till att de inte ingriper i fall där de borde gripa in, men varje felaktig hantering är ett steg i att skapa en ny grupp av barn som en dag kommer att kräva samhället på upprättelse inte för att familjehemmen varit dåliga utan för att kommunerna upprepar samma beteende som under den sk vår tid.

Bra familjehem är en bristvara. Jag vill tro att de flesta familjehem är bra även om familjehemspappan tar bilen och jagar en pojke i rullstol, vilken är placerad i familjen. Eller familjehemmet i samma område som misshandlar barnen utan att socialtjänsten bryr sig. Nu tycker ni att jag är osaklig, att något fel måste det väl vara på de här biologiska familjerna, men problemet är att det inte är det. I de fall jag tar upp och som troligen bara är början eftersom det finns fler fall samlade på andra håll, är det socialtjänsten som gjort fel och som inte tillerkänner sig att göra misstag. Det tragiska är att svenska media inte bryr sig i barnfrågor eller barn som far illa, inte ens dör. Barn som mördas har fortfarande ett visst nyhetsvärde för tidningar och TV men för övrigt är fosterbarn som Sofia Rapp säger fjärde klassens människor.

Fick höra av en person från England som studerat svensk socialvård, att om detta skett i England hade tidningarna skrivit varje dag och granskat fallen. Må väl vara att engelsk press är lite av hyenor, men det här fallet önskade jag lite mer av detta inom svenska medier. UG kunde inte ta upp Doniafallet eftersom det inte var säkert att familjehemmet gjort något fel i samband med hennes död. Men man kunde ta upp Joakim Frimans  fosterfamilj, ringa ”fosterfadern” redogöra i detalj för vad som hänt, detta trots att mannen aldrig blivit dömd.

Låt mig säga att det UG som lyfte frågan om vanvården efter 1980 var bra och seriöst gjort, men jag hade önskat att det funnits lite av det modet att också granska Doniafallet.

Nåväl jag fortsätter väl att med jämna mellanrum skriva om de här frågorna och låta berörda tjänstemän hängas ut med namn liksom på sikt också de familjehem som inte borde få vara familjehem. För enda chansen att skydda barn från undermåliga familjehem är att hänga ut dem. Jag er också en känga till granskningsenheten vid Socialstyrelsen i Uppsala som anser att fall som varit upp i Kammarrätten är juridiskt säkerställda varvid man inte behöver granska de ärendena för felaktig hantering.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning

Det minsta man förväntar sig är att en socialchef kan lagarna och inte minst de nya lagförändringar som gäller barn inom socialtjänsten. Brevet ovan daterat i maj är svar till en pojke snart 15 år, som själv vet vilka rättigheter barn har vilket är än mer oroande. Att Christina Kaloinen inte läst på utan direkt anklagar andra myndigheter för att ljuga är direkt pinsamt. Att Chrstina Kaloinen inte läst Barnkonventionen står helt klart efter hennes pinsamma svar.

Hos Barnombudsmannen står ang rättigheter för barn ur Barnkonventionen:

12. Du har rätt att uttrycka dina åsikter i alla frågor som rör dig. Vuxna ska lyssna och ta hänsyn till dina åsikter. När en myndighet eller domstol hanterar eller beslutar i en fråga som rör dig ska du få möjlighet att komma till tals.

”Du har alltså rätt att säga vad du tycker, men du har ingen skyldighet att ha en åsikt. Ingen kan tvinga dig att avslöja vad du tycker eller tänker om något. Du har också rätt att få den information som du behöver för att kunna bilda dig en uppfattning om sådant som rör dig.

”Barnkonventionen är tydlig med att du har rätt till inflytande när det handlar om sådant som rör dig. Om någon ska fatta ett beslut som påverkar dig på något sätt, har du rätt att få säga hur du vill ha det och att bli tagen på allvar. Vuxna har en skyldighet att ta reda på din åsikt och beakta den, alltså ta hänsyn till den.   När vuxna lyssnar på dig ska de utgå från din ålder och mognad. Det innebär att ju äldre och ju mognare du blir, desto större möjlighet att påverka ska du få. Men det är alltid den som är vuxen som är ansvarig för ett beslut.”

I Fagersta hänvisar man till 15 år som norm, den normen finns inte. Barn har t.ex. rätt att uttala sig i vårdnadsfrågor om var de vill bo vid en skilsmässa. Barn kan också vittna och delta i rättsliga förhandlingar. Barn har rätt att välja ombud för sin sak. Vidare är man nästan 15 år och därtill påläst blir Christina Kaloinens brev än mer märkligt. Barn har yttrandefrihet och rätt att få svar på sina frågor.

Socialtjänsten är politiskt underställd Socialnämnden som har att granska och följa de beslut och ramar som berör verksamheten. Det innebär att om nämnda pojke tilläts träffa socialnämnden skulle troligen besluten se annorlunda ut. Nu hindras barnen att träffa nämnden och när det sker sitter tjänstemännen bredvid. I det här fallet har inget av barnen fått träffa politikerna eftersom Christina Kaloinen anser dem inte mogna för detta, barnen är från 10 och uppåt.

Ska man skriva en kommunal såpa borde Fagersta Kommun vara det bästa exemplet, där finns allt. En inkompetent socialchef, ett kommunalråd som inte vågar bestämma, en socialarbetarkår som verkar ha missat alla lektioner på Socialhögskolan. Faktum är att jag undrar vilken utbildning Agneta Lennartsson har. En annan märklig not, Christina Kaloinen är sjuksköterska och var tidigare socialchef i Sala Kommun.

Nu till det bästa alla kommentarer överflödiga:

Forskningscirkel Västmanland. Att utveckla barn och ungdomars medverkan inom socialtjänsten.

Västmanlands län beviljades våren 2011, tillsammans med sex andra regioner i Sverige, deltagande i utvecklingsprojektet: Barn och ungdomars brukarmedverkan i den sociala barn- och ungdomsvården.

Bakgrunden till projektet är att många barn och ungdomar upplever att de inte blir lyssnade på eller kommer till tals i kontakten med den sociala barn- och ungdomsvården. Att ändra detta är viktigt både ur demokrati- och kvalitetssynpunkt.

Av Susanne Holmsten (Västmanlands kommuner och landsting) i samarbete med Annelie Berggren och Christina Sigfrids (Fagersta kommun), Hanna Davidsson och Anna Sävkvist (Västerås stad), Agneta Lennartsson och Helena Berggren (Sala kommun), Linnéa Persson (Hallstahammars kommun), Nina Eriksson och Madelene Spinord.”

Men Agneta Lennartsson jobbar i Fagersta men är också anställd i Sala Kommun. En liten fråga Var du frånvarande på hela cirkeln. Och vad var syftet!

PS På onsdag åker vi till Fagersta Kommun för att framföra en protest mot hur kommunens socialtjänst fungerar eller inte fungerar. Arrangemanget görs av Röster För Barn.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning, Socialaktion.nu

Stora Forsa den 9 maj 2013

Bästa Christina Kaloinen,

 Jag vet att du med alla medel försöker stoppa mig från att ta del av information och när du tog beslut att anse mig oskicklig så blev det också i sig en ren krigsförklaring. Om du tyckte att jag var en plåga förut så kan du inte ana vilken plåga jag nu gått och blivit för dig.

Att försöka hindra mig från att ta del av handlingar var endast naivt av dig. Självklart så förstår du ju att jag i vart fall får alla handlingar och att din makt inte kan stoppa det. A skickar allt till mig och jag får alltid kopior på de svar han får. P och C får ju ut alla handlingar, vilka jag omedelbart från kopior på.

 De brev som kommer från socialtjänsten, må de vara från dig, Sari Korpelin eller Agneta Lennartsson visar på en maktfullkomlighet och en bristande empati som saknar motstycke.

Enligt föräldrabalken och SoL så skall ni värna om barns fri- och rättigheter och får på intet sätt inskränka dem. All korrespondens som ni har med barnen vittnar om att ni ser barnen som era fiender och inte som de ni är satta att skydda och vårda. Ni använder barnen som verktyg för att desperat försöka bevisa er tes att föräldrarna somatisk påverkar barnen att må dåligt. Er beteende är fullständigt hänsynslöst och barnets bästa, som ni skall verka efter tycks ni totalt ha glömt bort.

 Vad gäller A och B så har ni fått information om vad som pågått länge. Där har inkommit orosanmälningar till er från såväl polis som andra socialtjänster och från släkt och vänner. Ni har informerats om B:s tvångsklippning och de sätt han hanterades på, men ni väljer att inte sätta tilltro till vad barnen säger.

Efter A:s rymning så har åklagaren nu beslutat inleda förundersökning för grov frihetskränkning både vad gäller tvångsklippningen av B och A:s rymning. Jag kan utan minst problem bevisa att ni hela tiden kände till vad som pågick och jag sammanställer nu alla brev och mail från barnen till er och från er och de kommer att skickas till åklagaren, men jag nöjer mig inte med det. Jag kommer att anmäla allt till socialstyrelsen och delar till JO.

 Jag är ingen novis vad gäller detta utan jag har företrätt människor i LVU ärenden under 14 år och har idag stor respekt hos olika myndigheter och jag kommer att skicka de material jag sammanställer till bland andra Barn och äldreminister Maria Larsson, Barnombudsmannen, Regeringens utredare Håkan Ceder, docent Bo Edvardsson Örebro Universitet, med flera och detta kommer jag att göra i syfte att visa hur empatilösa, ignoranta mot lag och barn och maktfullkomliga socialsekreterare kan vara. Ni kommer att framstå som skräckexempel på hur det absolut inte får vara eller gå till. Jag kommer också att skick allt material till tidningen Socialpolitik där jag tidigare bidragit med material. Socialpolitik startades just för att ett antal socionomer förfärades över hur det många gånger går till på socialförvaltningar och Fagersta socialförvaltning kommer att bidra med skräckexempel på hur det som sagt inte får gå till.

Var inte orolig, jag kommer inte att låta någon av er få vara anonym. Ni kommer att få stoltsera med namn och gärna bild också.

 Kom ihåg en sak. Jag är inte god vän med P eller C. Jag hade aldrig träffat dem innan de hörde av sig till mig och ville få hjälp. Min egen utredning är därför objektiv, vilket din tveksamt är då P indirekt varit din överordnad som andre vice ordförande i utbildning och fritidsnämnden och jag vet att ni haft kontroverser. Som jag ser det är du extremt jävig och där finns stark misstanke att du nu utnyttjar din maktposition för att hämnas P. Bara misstanken om det borde ha fått dig att förklara dig jävig. Det är redan framfört till min överklagan till Kammarrätten och kommer att framföras i min överklagan till förvaltningsdomstolen och också anmälas till JO. Jag kommer också att rådfråga åklagare och om möjligt också anmäla detta till polisen.

 Tro mig Christina Kaloinen, att förklara krig mot mig var inte någon speciellt smart idé, faktum är att hela grejen är extremt korkad då du hela tiden insett och förstått att jag i alla fall får tag i allt material jag vill ha. Du har hela tiden förstått att det du gjorde bara skulle vara en maktdemonstration från din sida, inget annat. Innan detta är klart tror jag du kommer att ha en samling politiker som inte kommer att se på dig med speciellt blida ögon. Din maktfullkomlighet har lett till att de tagit en rad beslut som de inte borde ha gjort och som kan komma att göra dem illa i sina karriärer.

 Härunder har du en kopia på ett brev från Maria Larsson till mig. Titta speciellt på den kursiva och upphöjda texten. Det är alltså en LAG som redan trätt i kraft.  

 Jag har just fått reda på att A försökt ringa B, men där har man meddelat att han är på scoutläger och inte kommer hem förrän på lördag. Hur kommer det sig att ingen informerats om detta?   

Med vänlig hälsning Göran Grauers

 Brevet skickas till Ulla Långbacka så att det diarieförs. 

 Bäste Göran,

Tack för ditt brev som inkom till Socialdepartementet den 18 september. Inledningsvis vill jag be om ursäkt för att du fått vänta så länge på svar från mig. Som statsråd får jag varje vecka ett stort antal brev vilka jag gör mitt bästa att läsa och besvara så snart som möjligt.

 Det är alltid intressant när medborgare tar initiativ att skriva till regeringen och särskilt viktigt för mig som barnminister blir det när det är personer med stort personligt engagemang för barn som far illa.

 Mot bakgrund av ditt brev förstår jag att du, precis som jag, sätter stort värde vid att barns berättelser och vill att dessa ska tas på största allvar. I propositionen Stärkt skydd för barn och unga (2102/13:10), har regeringen därför beslutat att lagtexten som berör barns rätt att höras i domstol ska förändras för att stärka barnets rätt att komma till tals.^[1] Regeringen har föreslagit följande lagtext:

 Den unge ska få relevant information. Den unge ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne. Om den unge inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Den unges åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.

 Denna lag trädde i kraft den 1 januari 2013.

 Som du säkert vet löd den förutvarande lagtexten att ’barn under 15 år bör höras om det kan vara till nytta för utredningen.’

 Orsaken till ändringen är att bestämmelserna tidigare gav bl.a. socialnämnden möjligheten att avstå från att höra ett barn i de fall då detta inte ansågs till nytta för utredningen. Regeringen anser dock, i likhet med Barnskyddsutredningen, och mot bakgrund av barnkonventionens principer, att barnet ska ha rätt att föra fram sina åsikter i frågor som rör barnet, oavsett om socialnämnden eller domstolen anser att det tillför utredningen något.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/90/59/26dca99d.pdf

 Jag skulle också vilja nämna att regeringen tidigare i augusti utsåg Håkan Ceder till utredare av översyn av bestämmelserna i Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Syftet med utredningen är att ytterligare stärka barns rättigheter och rättssäkerheten för barn och unga som tvångsvårdas enligt LVU, samt att bidra till kvalitetsutveckling inom den social barn- och ungdomsvården.

 Håkan Ceder ska bland annat;
- Göra en övergripande översyn av bestämmelserna om tvångsvård av barn och unga enligt LVU,
- Se över vissa frågor som berör både LVU och SoL, t.ex. om kraven på familjehems- och jourhemsföräldrars lämplighet bör skärpas samt analysera om privata konsulentstödda verksamheter i vissa fall bör vara tillståndspliktiga,
- Göra en översyn av bestämmelserna som reglerar Statens institutionsstyrelses verksamhet vid de särskilda ungdomshemmen, bl.a. de särskilda befogenheterna,
- Se över tillämpningen av förebyggande insatser enligt LVU, analysera hur sådan samverkan som sker mellan olika myndigheter och andra relevanta aktörer i samband med att barn tvångsvårdas enligt LVU kan förbättras,
- Analysera gränsdragningen mellan familjehem och hem för vård och boende och lämna förslag till hur kraven på dessa verksamheter bör utformas för att ge förutsättningar för en god och säker vård, och
- Analysera gränsdragningen mellan tvångsvård enligt LVU och lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

 Håkan Ceder ska redovisa sitt uppdrag 3 mars 2014, och du är välkommen att skriva till honom med synpunkter och kommentarer. Du når Håkan på e-postadress hakan.ceder@regeringskansliet.se

 Återigen; tack för ditt brev!

 Med vänlig hälsning

Maria Larsson Barn- och äldreminister

Det var ett av de klarare brev Maria Larsson skrivit och det är inte att ta miste på vad hon menar. Fagersta Kommun och dess socialförvaltning är en skamfläck för yrket tyvärr vimlar det av liknande kommuner och socialsekreterare. Min förhoppning är dock att det finns kloka, lyhörda och framför allt lagkunniga utövare i landet som kanske på sikt kan rätta till felen. Jag publicerar detta eftersom det blivit en hjärtesak i frågan om felaktiga omhändertaganden i Fagersta, det är inte enda familjen som råkat illa ut på grund av godtycke.

(Anne Skåner)

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning, Socialaktion.nu

Så har vi gjort den första aktionen inom Röster För Barn, alltså helt sonika uppvaktat socialnämnden i Fagersta för att framföra vad vi anser om deras metoder och arbetssätt. Eller snarare brist på metod och arbetssätt. Fick också veta att de tre syskon som är separerade i olika familjehem, inte får ha med varandra att göra eftersom de har samsjukdomar. Christina Kaloinen har gett begreppet Samsjukdom en helt ny innebörd.

Hennes vapendragare i mästarkonsten att plåga barn, Agneta Lennartsson är numer konsultanställd vid Fagersta Socialförvaltning. Låt oss reda ut begreppen. Christina Kaloinen har varit socialchef i Sala. Agneta Lennartsson är anställd som socialsekreterare i Sala men jobbade som anställd vid Fagersta Kommun, under Christina Kaloinen. Numer är Agneta Lennartsson konsult vid Fagersta Kommun men fortfarande anställd vid Sala Socialförvaltning.

Christina Kaloinen är i egenskap av sitt yrke sjuksköterska utbildad på sjukdomar, och har för att ge sina beslutsförslag mer tyngd, hittat en nisch av sjukdomar som används i arbetet för att tvinga barn bort från sina föräldrar.

Vi återgår till Samsjukdom, enligt socialchefen/sjuksköterskan har de tre placerae syskonen från Fagersta det problemet, vilket skall tolkas av henne som att de var och en för sig är friska och snabbfotade men när de träffas blir de samsjuka. Men Christina Kaloinen är ute och cyklar, hon missade troligen den lektionen i utbildningen, för Samsjukdom uppträder ofta i samband med fribrmyalgi, alltså sjukdomar som uppstår i på grund av en viss sjukdom. Nu har emellertid Socialchefen i Fagersta i egenskap av att vara sjuksköterska bestämt att  de placerade barnen aldrig har varit sjuka utan gjorts sjuka av en ”psykiskt galen mamma och pappa” tillägg galen farfar, syster mfl. Den bevisningen har skett genom psykisk tortyr (förbjudet enl Barnkonventionen), genom att straffa barnen var och ett för sig ser hon medvetet till att barnen blir rädda för att föra fram sina åsikter offentligt. När äldsta pojken rymde från Familjen Jansson i Tortuna, Västerås, jagades han av husets starke fader med en bil. Att pojken kunde ha blivit skadad eller dött brydde sig inte Starke Familjepappan om istället skryter han med att det är var inte första barnet som rymde från dem.

Pojken, som enligt placerande kommun, Christina Kaloinen och Agneta Lennartsson (Bill och Bull – Elaka Måns) ni får gärna gör upp om rollfördelningen själva, inte var sjuk använder rullstol och det hade han vid rymningen också.

Eftersom bästa sättet för Måns med sina vänner Bill o Bull, att straffa är att lägga skulden på barnet som rymde. För Måns med vänner kunde inte förstå att det gjordes polisanmälan och själva har de inte gjort någon, inte heller har Kommunen LexMariaanmält händelsen.

Eftersom rymningen enligt placerande kommun skedde för att pojken var ofin nog att inte tycka om sin familj för att de var elaka, straffar de lillebror som nu inte får träffa sin storebror eftersom denne som rymling kan påverka lillebror åt fel håll. Lillebror,  vet Bill och Bull samt lillebrors familjehem där den ena personen heter som jag, att han är snäll och undergiven och underkastar sig allt för att slippa bråk. Med andra ord hindras han ha kontakt med sina bioföräldrar, syskon eller annat som kan stärka relationen till nära och kära. Det är brott mot Barnkonventionen att hindra barn som vill ha en relation med sina föräldrar det, liksom det är brott att utsätta barn för psykisk tortyr.

Men enligt experten på sjukdomar tillika socialchefen anser att biofamiljen är galen, att de har Munchausen By Proxy, en sk sjukdom som innebär att mamman när barnen är små, skadar och gör barnen så illa att det är uppenbar fara för deras liv och att hon därför söker läkarvård för barnet. Men nu är inte Munchause By Proxy en accepterad vetenskaplig diagnos utan något som används i brist på bättre. Då både såväl polis som åklagare samt psykolog konstaterade att föräldrarna inte hade Muchhausen sa man till föräldrarna att ni kan nu välja en diagnos som passar på er.

Nu har den såväl sjukvårdskunniga Månsan och Bull Lennartsson hittat lösningen på en alldeles egen fin diagnos ”misstanke om psykisk misshandel i form av förfalskning av symptom” vid en närmare granskning är det motsvarande Munchausen By Proxy som vare sig domstol eller psykologer funnit någon grund för. MED ANDRA ORD Elake Måns och Bull Lennartsson skriver medvetet fel anteckningar i motiveringen om umgängesbegränsning. Detta godkänns också av socialnämndens ordförande.

Elake Måns och Bull Lennartsson har också konstaterat att även personer ur fel social miljö är olämpliga att ha hand om sina barn. Man har alltså nästan skapat en norm som ligger det gamla Rasinstitutet nära, där det skrevs att fattiga, tattare och andra underlägsna raser borde steriliseras. Nu kan ju inte ens Elake Måns och Bull Lennartsson ordna något sådant så istället tar man de barnen. I det här fallet är det en mamma som stämmer väl överens av bilden fattig och arm uppväxt i underklass.  Den jämlikt styrda kommunen med vänsterförtecken förespråkar med andra ord en människosyn som Sverige lämnade bakom sig på 70-talet.

Lite kuriosa

Här fanns ett klipp som berättade ur socialnämndens text om de tre väl utvalda och väl fungerande familjehemmen. Samtliga med erfarenhet etc.

( De tre erfarna familjehemmen är ett av dem där familjehemspappan försökte köra på pojken med rullstolen, som lämnade en 14 åring ensam i tre veckor med de var ute o reste)

(Det andra fina familjehemmet isolerar och förhindrar barnet att ha kontakt med sin familj o syskon. Utnyttjar pojkens tålamod och vänlighet och tvingar honom till hårt kroppsarbete. Därtill är placerande socialsekreterare kompis med familjehemsmamman)

(Det tredje fina och erfarna hemmet skrämmer den placerade flickan med att hon inte kommer hem till sina föräldrar igen. Hon får varken kläder eller fickpengar av familjehemmet utan förses med sådant av biofamiljen).

Socialförvaltningen i Fagersta gör oanmälda hembesök i familjer som förlorat eller på väg att förlora sina barn. Däremot besöker de inte familjehemmen, Man har heller inte gett de aktuella barnen någon socialsekreterare.

Jag lägger ut listan på offentliga personer vid Fagersta Kommun

Agneta Lennartsson, (Bull) utredare och socialsekretare för barnen och den biologiska familjen. Som tyckte att det var märkligt att det blev en polisanmälan kunde väl lösts på annat sätt.

Sari Korpelin, (Bill) enhetschef på IFO i Fagersta Kommun Har brutit åtskilliga löften till barnen om att höra av sig, ringa upp. Blir däremot arg när barnen ringer henne

Christina Kalionen (Elake Måns)  Socialchef sjuksköterska vars ämbete måste ifrågasättas utifrån vilken kompetens hon besitter för jobbet som socialchef.

Niklas Nisse Bergström, 1:e vice orfdörande i socialnämdnens (socialdemokrat) En kvarleva från tidigare socialnämnder under S-regi som försöker hindra familjens ombud att prata vid ett möte med Socialnämnden. Hälsar numer inte på den aktuella familjen.

Teemu Sulin ordinarie ordförande i Socialnämnden för Vänsterpartiet. Hoppade av ärendet då han befann sig i jävig sits. Heder åt detta, men som fd politiker medarbetare till Mia borde du lämna ämbetet helt. (Var med idag när vi uppvaktade Fagersta)

Fagersta har devisen Här får du livstid, nu förstår jag vad det menas

I det demokratiska Sverige funderar allt fler föräldrar som har kontakt med Sociatjänsten och  på orättvisa grunder anklagas, att lämna landet.  Andra gömmer sig från socialtjänsten.  Att leva under stress och rädsla, istället för att kunna få hjälp måste vara det totala nederlaget för Svensk Socialtjänst. Samtidigt som mängder av barn faktiskt far illa utan att man lyfter ett finger.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning

Jag får mängder av sk petitioner som samlar namm för en fråga. Man är ett namn bland några hundra andra vad som händer med alla petitioner vet jag inte. Men ett vet jag, det är fullständigt ofarligt att skriva under sitt namn i en skrivelse. Namnet försvinner i mängden av andra namn. Petitioner är ungefär som gillasidor på Facebook, det är gillasidor om Hadille, det är gillasidor om Donia som dog i familjehemmet. Det är till väldigt lite förpliktigande för den som gillar/skriver under. Man riskerar noll och intet. Vet vi ens om sidornas uppfattning når berörd grupp.

Men låt mig nu säga jag brukar klicka i rätten för chimpanserna att leva  i fred, jag anser att orangutanger skall skyddas. Jag är emot exploatering av barn i fattiga länder, jag är emot sexhandel mot barn. Men jag har ingen aning om vilken effekt sidor/listor har i verkliga livet även om jag önskar att det nådde någonstans. Men startare av alla sidor och skrivelser redovisar sällan resultaten av insatserna.

Där skiljer jag mig liksom Röster För Barn. Under min tid som verksam i Samhälletes Styvbarn samlade vi sk sympatisörer för vår sak, men när det brann var vi en ytterst liten grupp som stod i fronen. Av alla sk sympatisörer, stödpersoner märktes intet och troligen är det så att många är tillagda utan att ens bett om det.

Röster För Barn har en sluten sida för att undomar o barn skall ha ett forum där de inte kontrolleras och  i slutänden utsätts av myndigheterna. Vi har en öppen gillasida som är en sk reklam o PR sida. Det finns tre sidor för fosterbarn o fd fosterbarn med mängder av människor som gillar. Men när jag räknar snällt Styvbarns sida, Röster För Barn ligger vi kanske som högst på 100  personer totalt i landet. 100 personer som förväntas göra en form av jobb, insatser vilket innebär att inte gömma namnet bland tusen andra utan att bli synliggjord och därmed framstå som en grupp rättshaverister i myndigheternas ögon.

Om rösträttsfrågan och kampen för demokrati skett på sk gillasidor på FB hade vi inte haft allmän rösträtt och demokrati. Det var frontfigurerna som offrade sig som gjorde det möjligt för andra att också få demokratiska rättigheter. Kampen mot aparthaid vanns inte på nätet utan för att människor gav sig sig och krävde. Tyvärr tror jatt barnrättsfrågorna vinns inte heller genom gillasidor för upprättelse, sidorna fungerar som stöd men om det inte finns aktivister faller allt.

FB och Sociala medier fungerar bra som information och begäran om att höras, men om ingen syns utanför kommunhusen, riksdagen, i debatten stannar allt vid just gillasidor där ingen behöver oroa sig över att bli obekväm eller allt för krävande. När oppositionen går ut och säger att initiativet för att kräva ersättning av staten (första avslaget) kom från dem, är det en mild försköning. Kravet kom från medlemmarna  och framfördes via styrelsen. Utan opinion aktivt deltagande från medlemmarna hade vi inte haft en ersättning fram till 190-

Nu handlar det om alla efter 1980 vilket inkluderar bl.a 14 årige I, 15 årige pojken i Småland, ADHD-killen i Norrland. Om barn som inte får framföra sina åsikter för socialtjänsten, om myndighetsövergrepp runt om i landet. Gillasidorna gör inte I:s situation lättare, tvärtom, myndigheterna ser till att beskära frigheten än mer. Inte ens en isolerad uppvaktning utanför kommunhuset  i Fagersta räcker. Politiker och tjänstemän i Fagersta Sociaförvaltning saknar allt vad barnperspektiv och empati heter. Men många uppvaktningar runt om  i landet av flera människor, flygblad etc kan däremot inte negligeras. Om det är 15 utanför Fagersta- Borlänge- STockholm, Karlskrona, Simrishamn då börjar det bli besvärande. När det lydiga folket övegår till civil olydnad, markerar sin ståndpunkt blir det besvärligt fö de styrande.

När många skriver debattartiklar om problemet, när riksdagsmännen inte kan gå in i riksdagshuset utan att mötas av protester blir det ett problem för de förtroendevalda. När manifestationerna finns utanför förvaltningsdomstolarna och kräver att rättsväsendet ska upprätthållas också för barn, måste också sk jurister och advokater börja tänka. Om vi står utnför Socialstyrelsens granskningsheter o kräver att ärenden skall behandlas utifrån barnets perspektiv kan vi trösta oss med att vi var där och tvingade in andra tankar i deras fyrkantiga hjärnor.

Upprättelse för gruppen efter 1980 och dagens barn vinns inte med 3 000 gillaknappar. Men om så bara en tredjedel av dem syntes ute på gatan skulle ingen kunna blunda för problemen. Systemförändringar bygger på enskilda fall som blir ett konglomerat av många tillsammans, Det jag vet är kampe för 1980 gruppen började inte i UG den började dagen efter att regeringen beslutat sig för ersättning fram till 1980. Sofia och Hanna har drivit frågan mot Staten i två år. Under de åren har jag inte sett många sk gillatecken eller sidor för upprättelse. Ändå handlar inte striden mot Staten inte enbart om systrarnas rätt till ersättning utan alla barns rättighet till ersättning om samhället handlar fel. att samhället inte får göra fel när det gäller barn som placeras.

Ska kampen för upprättelse vinnas måste det ske många små strider över allt. I det sammanhanget är gillasidor och sociala mediern en viktig del för att backa upp människor som befinner sig i verkligheten. Vi behöver sociala medier för att sprida tidpunkter om  insatser, aktioner. När Maria Larsson ger 11 miljoner för att barn i familjehem skall få uttala sig om hur de har det, vill jag bara gråta. BRIS gjorde en sådan rapport för några år sedan med egna medel. Om Maria Larsson sagt att vi avsätter 11 miljoner för stärkt rättsstöd till utsatta barn o unga hade jag jublat. För det är inte lagarna som är problem, utan bristen i att följa lagarna och det kan inga intervjuer i världen förändra.

Det samlas in pengar av kändisar till barn i hela världen utom i Sverige. Svenska barn har inga sponsorer eller intressenter som avsätter pengar till att svenska barn skall kunna känna sig trygga med rättssystemet. Jag tänker på en föreläsare som talade om anpassning för funktionshindrade, det visade sig att i de flesta fallen är anpassningen gjord för den egna gruppen. Så är det inom utsattheten, krav om ersättning, rättvisa sträcker sig inte längre än till den egna plånboken och dörren.

När Kommunala myndigheter kan ljuga ostraffat för barn måste vi reagera över myndighetsövergrepp.  Förstå mig rätt, jag är inte emot FB sidor i sakfrågor, jag är inte emot opinion via nätet,men jag saknar människor som vill mer än bara trycka på knappen. Som vill dela organisationer och föreningars arbete också på fältet. Familjehemsbarn behöver kontaktpersoner utanför socialtjänst och myndigheter. Någon som fikar och pratar, någon som har erfarenhet i sitt eget liv som också räcker till en tjej eller kille idag inom svensk samhällsvård.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning

I all tystnad klubbar riksdagen beslut om att en som emottar försörjningsstöd från 1 juli skall vara skyldig att utföra vilka uppgifter som helst som socialtjänsten bestämmer.

Det kan vara att städa åt socialchefen, hämta tjänstemannens barn på dagis. Rensa gräs i parken eller varför inte gräva en grop på förmiddagen och skotta igen den på eftermiddagen, allt till den facila ersättningen av 140 kr/dagen eller 17,50/timmen. I bästa fall,  för fortfarande gäller att du inte äger något, inte gömt en 50-lapp från månaden innan. Ätit några mål mat hos mamma eller vänner. Inte fått några extra kläder gratis.

Försörjningsstödet är den sista utvägen i förnedringsskalan, där du skall som medborgare bevisa vilken värdelös, lat och samhällsfientlig medborgare du är. Det förutsätts ju att du lever enbart för att utnyttja din hårt arbetande grannes skatt. Det förutsätts att ditt största intresse är att lura samhället på 140 kr/dag och leva som en riktig slösare. Eftersom du är lat och arbetsovillig måste du lära dig det det hårda jobbet att arbeta. Tvångsarbete av vilket slag de månde vara duger. I ditt CV kan du sedan skriva städat åt socialchefen, hämtat socialsekreterarens hundar från hunddagis, rensat ogräs på kommunalrådets grönsaksland. Allt detta är självklart insatser som stärker dina kort på arbetsmarknaden där det krävs minst gymnasieskola, gärna en akademisk eller hygglig yrkesexamen. Lite teknik lär man sig ju med gräsklipparen så viss nytta har man av detta.

Sedan var det ju att ta sig till och från arbetsplatsen. I Stockholm måste du bevisa att du infinner dig, förbered dig på en stärkande promenad kanske en mil i vardera riktningen. Nu när solen skiner går det ju bra, men vintern (!) sluta klaga det finns bara dåliga kläder. Mina anfäder fick gå till och från skolan ca en mil och inte gnällde de över detta. Så du som får äran av att få pengar av kommunen le och var tacksam. Glöm inte att bocka och ta tjänstemannen i hand, för säkerhets skull ha en handske i beredskap, trots allt din roll gör dig underställd och kanske vill man inte ta din hand utan beklädnad.

Skicka gärna ett kort med tack till Alliansregeringen och Stefan Löfvens partiväner i riksdagen för det fina beslutet om att du redan ligger ,så lite sparkar far ingen illa av.

Men lyckas du få ett dåligt betalt jobb får du behålla lite av bidraget ca 20% under tre månader. Kom nu inte o säg att staten inte är givmild. Det måste kännas fint att vara socialsekreterare med uppgift att utföra regeringens och riksdagens uppdrag, sparka på den som ligger. Hörde att socialsekreterare nu skall bli arbetsförmedlare, experter på entreprenörskap. Ja hjälpa bidragstagaren att starta företag. Helt otroligt vilken kompetens vi samlar inom socialarbetaryrket: 1/ de kan ställa alla neuropsykiatriska diagnoser genom att titta på klienten/barnet 2/de kan avgöra vilken behandling hjälp som vuxna och barn behöver 3/de kan arbeta som psykolog utan att ha utbildning för det 4/de blir arbetsförmedlare 5/de skall bidra till att starta företag.

Är det detta som kallas karriärstegen för socialsekreterare. En sak vet jag dock att det finns ingen yrkesgrupp som har så hög uppfattning om sig själva efter knappt 3 års allmänna studier utan expertkunskap. Knappast någon yrkesgrupp som också utan att ens tänka tackar ja till de helt galna förslag som läggs i deras famn.

Jag har vänner som är socialsekreterare, men de är kloka nog att hoppa av. Göra andra saker. Eller helt byter yrke. Sedan finns det några som kämpar i motvind, mot chefer vars enda uppgift är att hålla budget och allt mindre kunskap om de människor man skall jobba med.

Gör revolt både du bakom skrivbordet och du som söker hjälp. Strejka. Gör något. Vägra. Kasta sten på kommunhuset men bränn inga bilar. Men jag skulle förstå om sk förmånstagare av socialbidrag gör upplopp och revolterar. Å jag glömde en sak är ni sjuka, nej det är ni inte för då hade ni haft förmånen att få ta emot sjukersättning. En sak skall du veta hur du än vrider och vänder dig kommer du i socialtjänstens ögon vara de evigt förtappade, dåliga och usla personen, därtill klassas du som extra merit som en dålig förälder.

Följande skall ni tacka extra: Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Annie Lööf, Göran Hägglund, Socialdemokraterna, Miljöpartiet samt Sverigedemokraterna.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning

Far är rar och mor ror. Idag firas Mors Dag. Den dagen som barn kändes minst sagt märklig. Jag ritade kort till min fostermamma medan breven och korten från min biologiska mamma hamnade på hög i en låst låda.

Massor av barn omhändertagna av socialtjänsten hindras idag att skicka hälsningar till sina biologiska mammor, de tvingas däremot att uppvakta en kvinna som samhället anser vara deras mamma. För mig har mors dag alltid varit en pina, undrar hur barn känner det idag i de här situationerna. Massor av barn som är omhändertagna nekas umgänge med sina biomammor. I vissa fall väljer barnen bort, men i många fall hindras de. Jag vet åtminstone tio barn barn som idag nekas att erkänna sina föräldrar. Jag noterade detta på Aftonbladets hälsning till Mor, men fick aldrig detta infört. Det är dags att avskaffa mor- och farsdagar. Jag tror fler än jag mått skit av det.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning